Samarbete som bygger på förhandling

Varför blev du intresserad av ämnet?

 Jag har arbetat som socialsekreterare i många år med barn i olika åldrar. Jag upplevde att det ofta hängde på individuella lärares eller socialsekreterares intresse och engagemang för att samarbetet mellan yrkesgrupperna skulle ske på ett vettigt sätt. Jag var intresserad av att titta på det ur ett organisatoriskt perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

 Om lärare och socialarbetare som har fått i uppdrag att arbeta kring elever som både är i behov av särskilt stöd och av insatser från socialtjänsten. Jag har inte undersökt vilka konsekvenser samarbetet får för eleverna utan jag har fokuserat på samarbetsprocessen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

 Att det finns två olika intressen som påverkar det dagliga samarbetet. Det ena är lärares och socialarbetares professions intresse och det andra är skolans respektive socialtjänstens intresse som organisationer. De två olika yrkesgrupperna kan mycket väl göra varandras arbetsuppgifter, men de byter inte uppgiften att planera arbetsuppgiften bara det praktiska genomförandet. En socialarbetare kan hålla i en engelska lektion men deltar inte i planeringen av den. På samma sätt kan en lärare få ta ett svårt samtal om det sker spontant, medan socialarbetare genomför planerade stödsamtal med elever och föräldrar. Arbetet med eleverna i resursskolan är inte lika förutsägbart som i den vanliga skolan vilket ställer extra krav på personalen att ständigt förhandla om vem som gör vad. Den förhandlingen pågår hela tiden. Jag menar att man behöver vara ganska likställd statusmässigt för att kunna arbeta på det sättet

Vad överraskade dig?

 Jag var förvånad över att resursskolan var så likt en vanlig skola, jag hade tänkt mig att det skulle se ut på ett annat sätt när två olika professioner arbetar ihop.

Vem har nytta av dina resultat?

 Lärare och socialarbetare, men även andra professioner som arbetar tillsammans i liknande situationer.