Så uttrycker unga identitet på sociala medier

Unga använder sig av olika strategier för att uttrycka sin identitet på sociala medier, strategier som skiljer sig åt beroende på plattform. Det visar Amira Sofie Sandins forskning som genomförts tillsammans med ungdomar som medforskare.

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Min avhandling består av två delar, den handlar dels om hur unga presenterar sin identitet i sociala medier, dels om den forskningsmetod som jag använde. I media och i samhällsdebatten är det ofta vuxna som uttalar sig om vad unga gör på sociala medier, det är väldigt sällan unga själva får komma till tals. Det tyckte jag var intressant, eftersom många av oss som använder sociala medier förmodligen ofta funderar på vad vi delar och varför och vad andra delar. Jag var nyfiken på ungdomarnas egna perspektiv på vad de gör i sociala medier.

Vad handlar avhandlingen om?

− Om hur unga uttrycker identitet på sociala medier, hur de navigerar normer och lär sig olika regler, och hur de resonerar kring hur de vill framstå i sociala medier. Men det jag själv brinner för mest är hur jag bedrev forskningen. Något som är viktigt för mig, både i min tidigare karriär som bibliotekarie, lärare och nu som forskare, är delaktighet. Forskning är ofta en ganska stängd aktivitet och det är svårt för de som inte har erfarenhet av forskning att förstå hur den går till. Jag ville involvera ungdomar som medforskare, så de var med och formulerade vad vi forskade om, hur vi forskade och hur vi skulle tolka det som vi fick fram. Så avhandlingen handlar om sociala medier men också om utmaningar och möjligheter med att involvera ungdomar i forskning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Jag har identifierat strategier som ungdomarna använder sig av i sociala medier. Resultaten visar att de presenterar ett idealsjälv på vissa plattformar som exempelvis Instagram, vilket betyder att de visar upp den snyggaste sidan av sig själv. En annan strategi innebär att man ska framstå som så opolerad, autentiskt och oförberedd som möjligt. Det gör ungdomarna framför allt på Snapchat, med ett väldigt avgränsat antal vänner. Den strategi som jag tyckte var mest intressant är den nedtonade, som går ut på att inte provocera. Alla mina medforskare har invandrarbakgrund och de navigerar parallellt förväntningar från sina föräldrar, från ursprungslandet och det svenska samhället. Om de exempelvis vill kritisera upplevelser av rasism, så känner de att de inte kan göra det rakt av med sina egna ord för då finns det en risk att bli utsatt. Så de gör det genom att använda exempelvis memes eller genom att dela tidningsartiklar.

− I relation till själva medforskningen tyckte jag att det var jätteintressant att se hur lätt vi klär oss i bekanta roller när vi hamnar i obekanta situationer. I medforskning kan inte jag bestämma på förhand vad forskningen ska handla om, då finns det ingen möjlighet till delaktighet, man måste ha öppna ramar och inte bestämda mål. Vi var alla lite obekanta med den situationen och då var det väldigt lätt för mig att ta på mig rollen som lärare, som jag är bekant med. För ungdomarna var det också lätt att ta på sig rollen som elev vilket försvårade deras möjligheter att utöva delaktighet. Det var utmanande och spännande, och jag resonerar ganska djupgående om det i avhandlingen.

Vad överraskade dig?

− Just på grund av att samhällsdebatten ofta handlar om utsatthet när det gäller ungdomar och sociala medier så överraskade det mig att det inte var ett tema i vår medforskning. Det var inget som medforskarna lyfte, snarare gav de uttryck för att de kände sig trygga. Det överraskade mig också hur kompetenta de var att navigera olika normer och förväntningar som de upplevde från omgivningen.

− I medforskningen byggde vi upp ett förtroende för varandra vilket innebar att vi kunde använda forskningssituationen till att utforska svåra ämnen som kanske låg lite i utkanten av det som var i fokus för själva avhandlingen. Vi kunde prata om rasism och upplevelser av rasism och jag upplevde att det kanske inte finns så många andra möjligheter för de här ungdomarna att diskutera sådana ämnen.

Vem har nytta av dina resultat?

− Dels är de intressanta för forskarvärlden, eftersom de innehåller en kritisk reflektion kring medforskning som forskningsansats. Utöver det är resultaten intressanta för alla vuxna, särskilt vuxna som jobbar med barn och unga och som vill involvera dem i exempelvis forskning och metod- och verksamhetsutveckling.

Åsa Lasson