Rolighetsetiketten döljer lärandet i slöjdämnet

Elever tycker att textilslöjd är roligt, men i praktiken innehåller ämnet allt från frustration och ilska till stolthet och lust. Stina Westerlund menar att det känslomässiga engagemanget är en del i processen och oumbärligt för lärandet i slöjd.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det är två saker som samspelar. Det första är att jag är svensklärare och textillärare och jobbade en period på högstadiet med dem man ibland kallar för dropouts, alltså elever som inte längre kommer till skolan. Då brottades jag med frågan hur man väcker den egna lusten till skolarbete.

– Det andra är det seglivade talet om att slöjd är så roligt och lustfyllt. Jag ville sticka hål på den där rolighetsmyten och se hur lust, och för den delen även olust, kan hänga ihop med lärande.

Vad handlar avhandlingen om?

– Elevers erfarenheter av textilslöjd. Jag har följt fyra textilgrupper i årskurs 8 och deras slöjdarbete. Särskilt har jag undersökt deras uttryck för lust och olust i form av positiva och negativa emotioner. Det är hela känslospannet, från att stampa i golvet till att säga ”ja, vad bra jag är”. Avhandlingen handlar också om vad eleverna berättar om sina känslomässiga upplevelser av arbetet. Jag har särskilt studerat kritiska händelser där det händer något känslomässigt nytt i en situation.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att lärande i ett slöjdklassrum handlar om att kunna byta perspektiv, att kunna se på det man gör eller tänker på ett annat sätt. Det sker med väldigt små steg och stöds av det vardagliga pratet och samspelet mellan eleverna. Jag kan se att humor, lek och att stötta en kompis har stor betydelse för att eleverna ska kunna göra de här perspektivbytena, till exempel att våga se på ett misslyckande.

– Ett annat resultat är att när eleverna har så mycket inflytande över sitt eget arbete som de har i slöjdämnet så är det grundläggande för progressionen och lärandet att känslorna får vara en del av processen. Det är viktigt att man känner för föremålet man håller på med, annars finns ingen grund när man ska ta beslut. Eleverna har väldigt olika emotionella förhållningssätt vilket får stora konsekvenser för vilket lärande som är möjligt. Jag pratar om emotionella praktiker eller förhållningssätt. I en av dem, den avståndstagande, visar elever en känslighet för negativa känslor när arbetet går dåligt och agerar undvikande, avståndstagande och ger lätt upp. I vad jag kallar den införlivande praktiken använder elever istället sina egna känslor. De egna känslorna fungerar då som ett roder i processen och hjälper eleverna att manövrera arbetet.

– Lusten och att man tycker något är roligt är en förutsättning för lärande, men det är också något som skymmer. Jag vill att man funderar kring rolighetsetiketten som slöjd fått. Om man istället talar om att något är meningsfullt för individen så får man en annan betydelse än om man bara säger att något är roligt. Då kan man prata om lärande på ett annat sätt. Det finns ett glapp mellan hur elever pratar om slöjdämnet och hur det ser ut i praktiken. De säger att det är mysigt, avslappnat och att man får umgås. Men i praktiken är det mycket besvikelse och frustration och samtidigt stolthet. Det är något som behöver lyftas upp, för att komma förbi ”det roliga”, som kan dölja allvaret och lärandet i ämnet.

Vad överraskade dig?

– Att elever i stort uppfattar textilslöjd som en emotionell plats i skolan, ett slags frirum där man får vara sig själv. Jag tror att det hänger ihop med samhällsutvecklingen. Det finns forskare som menar att när samhället blir kyligare och mindre personligt krävs det att skolan intimiseras för att nå fram till situationer där eleverna kan lära. Kanske är elevernas syn på slöjden som en emotionell plats ett utslag för en närhetslängtan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i slöjd förstås, men även lärare generellt eller personer som arbetar med processer där man brottas med den egna känslomässiga upplevelsen av ett arbete. Avhandlingen kan ge nycklar in i vad det är som händer och hur känslorna påverkar arbetet. Den riktar sig till alla som är intresserade av emotioner och lärandet, ett underbeforskat område.

Annelie Drewsen

Foto: Per Melander