Rockbandsnorm stänger många ute från musiken
Varför har musik blivit ett killämne på gymnasiet, undrade musikläraren Åsa Bergman. När hon följde en högstadieklass för sin avhandling fick hon svaret: musiklektionerna är anpassade efter rockbandskillarna.
Född 1972
i Hjo
Disputerade
2009-06-13
vid Göteborgs universitet
Växa upp med musik – Ungdomars musikanvändande i skolan och på fritiden
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag jobbade som musiklärare på gymnasiet och funderade ofta över mina elevers skiftande kunskap. Det var ofta svårt att veta vilken nivå jag skulle lägga undervisningen på. Jag läste musikvetenskap parallellt med jobbet och så väcktes intresset att studera det här i en avhandling.
Vad handlar avhandlingen om?
– Jag har följt en skolklass under deras tre år på högstadiet, för att se hur de använder och förhåller sig till musik i sin vardag. Förutom intervjuer var jag också med eleverna både på lektioner, raster och i musiksammanhang på fritiden.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– På musiklektionerna märkte jag att de som hade spelat i rockband på fritiden hade lättast att nå kursmålen. Det berodde inte bara på att de har rätt förkunskaper i sammanhanget utan också att de lever upp till en maskulin norm. Musikundervisningen var som på många andra håll inriktad mot att lära ut gitarr, bas och trummor för att eleverna sen ska repetera in låtar i små grupper. Rockband har blivit ett ideal och även tjejer, som mer sällan spelar i band, måste förhålla sig till att rockmusicerande förknippas med maskulinitet.
– Även de tjejer som var väldigt duktiga på musik nedvärderade sig själva på ett sätt som de inte gjorde i andra sammanhang. Allra sämst förutsättningar att klara kursmålen hade de killar som saknade erfarenheter av att spela i rockband. De blev tystare och tystare och efter ett tag började en del av dem skolka.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Det var lite av en aha-upplevelse när jag förstod varför musiken på gymnasiet var ett killämne. Varför killar var i majoritet bland mina tidigare elever.
– Sen var det också lite oväntat att det förekom så mycket barnvisor i ungdomarnas eget musikutövande. Framför allt bland sjuorna, två stycken kunde hoppa genom korridorerna och sjunga Här kommer Pippi Långstrump. Sen på tillbakavägen kunde de byta till Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Vem har nytta av dina resultat?
– I första hand musiklärare och musiklärarutbildare. Men det kan vara intressant för alla som jobbar med ungdomar att känna till mer om hur deras vardag ser ut.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag hoppas att få igång en diskussion kring hur musikundervisningen ser ut. Rockbandsmodellen är inte den enda och självklara. För några decennier sen så bestod musiklektionerna ofta i att hela klassen sjöng till pianokomp. Sen ville man föra in mer musik som ungdomar möter och ägnar sig åt på fritiden, och i dag är det rockbandsmodellen som gäller. Jag vill inte tillbaka till undervisningen som den var förr men jag vill visa på problem med hur det ser ut nu. En lösning skulle kunna vara att formalisera spelandet, att i tur och ordning låta alla prova på att spela. Istället för bara den som har självförtroendet att räcka upp handen.