Risken för utsatthet påverkar muslimska elevers skolval
För att undvika utsatthet väljer muslimska elever hellre gymnasiet i förorten än i innerstan. Det konstaterar Christopher Ali Thorén som undersökt muslimska gymnasielevers upplevelser av sin skolgång, och hur de resonerar kring gymnasievalet.
Född 1983
Bor i Göteborg
Disputerade 2024-12-19
vid Göteborgs universitet
Muslimer, skolan och förorten. Muslimska gymnasieelevers orienteringar och strävan efter erkännande
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är lärare i grunden och konverterade till islam år 2007. Att undervisa muslimska elever fick mig att bli allt mer intresserad av deras erfarenheter och tankar om skolan. Det hela ledde så småningom in mig i forskningen kring ämnet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Övergripande om muslimska gymnasielevers upplevelser och erfarenheter av sin skolgång, särskilt vad gäller det gymnasievalet. Avhandlingen är etnografiskt inspirerad och bygger på en intervjustudie där jag intervjuat cirka 30 elever och följt ytterligare ett 20-tal på en gymnasieskola i ett socioekonomiskt strukturellt missgynnat område med en stor andel elever som identifierar sig som muslimer.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Ett viktigt resultat är att avhandlingen förenar två forskningsområden som sällan möts – forskning om unga i förorten och den religionsvetenskapliga forskningen. Min förhoppning är att avhandlingen kan bidra till att överbrygga dessa två områden, eftersom jag menar att frågor om segregation, islamofobi och sekulär normativitet måste förstås som en helhet, då de i så hög grad påverkar många elever, inte minst de muslimska – framför allt vad gäller deras val av skola.
– Avhandlingen visar att många muslimska elever väljer att gå gymnasiet i en förort snarare än centrum just för att undvika utsatthet. ”Man kan ju inte diskriminera en hel klass”, som en elev uttryckte det. Eleverna menade också att lärarna i förortsskolan hade både mer kunskap och förståelse för vad det innebär att vara muslim, i förortsskolan ses det inte som ett problem utan snarare som norm.
– Flera av eleverna i studien hade tidigare gått i en skola inne i stan men efter en tid bytt till skolan i förorten. Orsaken var just att de upplevde mer eller mindre exkludering och att deras religionsutövning sågs som ett problem. Många uttryckte känslan av att vara både osynliggjorda och hypersynliga samtidigt. Exkluderingen i centrumskolorna handlade sällan om grova trakasserier, utan var mer subtil och flera elever vittnade om svårigheter att få vänner eller bli inbjudna i olika sammanhang. Särskilt utsatta är muslimska flickor som bär sjal.
– Min avhandling belyser hur tydligt stadens segregation är kopplad till religion och hur det i sin tur påverkar elevers skolval, ett mönster som hela tiden upprepas och förstärks.
Vad överraskade dig?
– Som lärare och muslim blev jag inte direkt överraskad men jag slogs av berättelserna från de elever som ”återvänt” från en centrumskola till skolan i förorten. Det här är inga nyheter, det finns tidigare forskning som visar detta. Men jag slogs av hur starkt eleverna upplevde skillnaden mellan skolan inne i stan och den i förorten.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag hoppas att både lärare och skolledare kan ha det, oavsett hur många muslimska elever man har i sin klass eller skola. Min forskning visar att läraruppdraget blir än mer komplext i relation till muslimska elever, för här behöver lärare bygga förtroende på ett helt annat sätt. Min förhoppning är också att muslimska elever och deras föräldrar kan använda sig av forskningen för att tänka kring sin egen eller sina barns situation i skolan.