Relationer centralt för samverkan mellan förskola och föräldrar

Förskollärare vill berätta om verksamheten. Föräldrar vill mest höra hur barnet haft det. Det konstaterar Tuula Vuorinen som forskat om samverkan mellan föräldrar och förskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset går långt tillbaka, redan när jag utbildade mig till beteendevetare skrev jag en uppsats om just samverkan mellan förskola och föräldrar. Jag har tidigare också deltagit i forskningsprojekt där föräldrasamverkan uppmärksammats särskilt. Idag undervisar jag på förskoleprogrammet vid Mälardalens Högskola.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om föräldrars och förskolans erfarenheter av föräldrasamverkan. Dels i förhållande till förskollärarnas kompetens, dels i förhållande till föräldraskap. Genom intervjuer med cirka 30 förskollärare från olika förskolor i olika delar av Sverige har jag undersökt vilka situationer som förskollärare uppfattar att deras kompetens blir synlig av och efterfrågad av föräldrar. Tio föräldrar, utan koppling till förskollärarna, har intervjuats om vad de anser är viktigast i samverkan med förskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Både förskollärare och föräldrar betonar relationers betydelse för en bra samverkan. Att det finns en öppen kommunikation och att båda parter uppmärksammar varandra som individer, inte som förskollärare respektive förälder. Båda parter lyfter också vikten av trygghetsskapande handlingar, som att bekräfta varandra och vara öppen med och förmedla information. Föräldrar pekar vidare på vikten av kontinuitet, det vill säga att personalgruppen i förskolan är stabil och inte ständigt utsätts för personalbyten.

– Förskollärarna vill gärna förmedla verksamhetens innehåll och förskolans läroplan då det även belyser den egna professionen. Men den här typen av information efterfrågas sällan av föräldrarna. De vill hellre veta hur det egna barnet trivs och fungerar på förskolan. Det här kopplar jag till det egna föräldraansvaret – som förälder vill man försäkra sig att barnet trivs och att dess behov av omsorg och tillsyn blir tillgodosett. I avhandlingen introducerar jag ett nytt begrepp – indivisualisering. Tanken är att begreppet ska vara ett stöd för det informationsbehov som föräldrar har: De vill veta att barnet är sett av personalen och vilken mån barnets behov blivit tillgodosedda. Indivisualisering kräver inga praktiska åtgärder utan bara att förskolepersonalen berättar hur barnet har haft det under dagen.

– Ett intressant resultat är att det inte går att tala i termer av att föräldrar är krävande. Däremot kan föräldrar bli krävande om de inte får tillräcklig insyn i förskolans verksamhet. Bristen på information skapar oro och då känner föräldern att den inte kan ta sitt föräldraansvar. En slutsats jag drar är att utbildad personal och en stabil personalgrupp är grundläggande för en god samverkan mellan förskola och föräldrar. Ytterligare ett resultat är de olika roller som förskollärare intar i relation till föräldrar. Jag har identifierat fem typiska roller: Den kunniga, samverkande, reflekterande, personliga och distanserade. Rollerna kan givetvis växla och flyta in i varandra men de belyser vilken form av stöd som förskolläraren förmedlar till föräldrar.

Vad överraskade dig?

– Att god samverkan är en väldigt viktig aspekt redan när föräldrar väljer förskola. Kommunikation, bemötande, atmosfär kan avgöra valet av förskola.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av att stärka samverkan mellan föräldrar och förskola. Även skolledare och skolpolitiker som skapar förutsättningar för detta. Mina resultat visar att outbildad personal och återkommande personalbyten utgör ett stort hinder för en god samverkan.

Susanne Sawander