Rektorers ledarskap stärktes av samarbeten med externa aktörer

Tack vare samarbeten med aktörer utanför skolan fick rektorerna i Susanne Sahlins studie stöd i sitt ledarskap och i sitt arbete med skolutveckling. De blev både stärkta och bekräftade, men även utmanade i sin roll som rektor.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av ledarskap, både informellt och formellt. Jag är lärare i grunden och har haft förmånen att få ha olika ledarskapsuppdrag och ledarpositioner i arbetslivet i många år. Det har gett mig många erfarenheter som har gjort mig ännu mer nyfiken på ledarskap. I dag arbetar jag som rektorsutbildare vid rektorsprogrammet och är även vice utbildningschef på Mittuniversitetet. Så rektorers ledarskap är extra intressant för mig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Min avhandling är gjord inom ramen för ett större forsknings- och skolförbättringsprojekt. Det är en fallstudie som bygger på kvalitativa data som jag har samlat in under tre år: intervjuer med rektorer och lärare, en enkät till lärare samt observationer. Avhandlingen handlar om rektorers ledarskapspraktiker i tre olika skolor och deras samarbete med olika aktörer i det omgivande samhället med fokus på skolutveckling. Jag har framförallt tittat på tre olika aktörer. En aktör är universitetet, där forskare har samarbetat med skolorna och rektorerna. En annan aktör är olika större privata företag och en delstudie handlar om hur en skola har jobbat med internationalisering, som jag också definierar som en extern aktör.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag kunde se att de olika samarbetena med externa aktörer har stärkt rektorn i hennes ledarskapspraktiker, i hennes roll som formell ledare och i den professionella praktiken. Jag pratar om rektor som ”henne” eftersom det är fler kvinnliga rektorer än manliga i Sverige. Rektorerna har haft stöd i sina tankar och i sitt arbete med ledarskap och skolutveckling och det har gjort dem både stärkta och bekräftade men också utmanade i sin roll som rektor. Stödet har framförallt kommit från forskarna på universitetet, som har fungerat som bollplank till rektorerna under de här åren. Jag har också sett att rektorerna har vidgat sin syn på ledarskap. Genom att det har varit en forskningsbaserad approach i projektet fick de ett kvalitativt sätt att resonera, både om skolutvecklingsfrågor och ledarskapsfrågor. Det är de stora resultaten om man fokuserar på rektorerna.

– Jag har också kunnat se att samarbetena med externa aktörer har haft betydelse för skolorna. Men det har varit viktigt att det har funnits gemensamma mål och att de målen har varit byggda på skolornas behov av utveckling. Det har också varit viktigt att det har funnits en långsiktighet i samarbetet.

– Sist men inte minst verkar de olika samarbetsformerna som har genomförts inom ramen för det här projektet ha bidragit både till en delvis förändrad praktik på skolorna men också till att en del normer och värderingar har börjat förändras. Till exempel utvecklade skolorna ett tydligare kollektivt åtagande för att samarbeta och kände ett ökat ansvar för utvecklingsarbete.

– Det fanns naturligtvis utmaningar också. En utmaning var att det var brist på en närvarande rektor, framförallt i en skola, på grund av sjukskrivning. Men också att det skedde en del rektorsbyten under de tre åren. När projektet avslutades hade alla rektorer på skolorna slutat. Andra utmaningar handlar om att det är många pågående projekt och aktiviteter samtidigt som pågår i skolan och det var svårt att hitta tid för lärare att samarbeta. Det fanns också en del pågående interna konflikter mellan olika personer på skolorna, och det fanns olika kulturer inom skolorna. Det fanns också brist på delaktighet och inflytande vid implementeringen av samarbetena.

Vad överraskade dig?

– Jag blev lite förvånad över på vilket sätt beforskningen av skolorna fick betydelse för rektorerna och lärarna. Det blev något positivt att forskare kom med ett utifrånperspektiv och ställde intresserade frågor om lärarnas och rektorernas vardag och verksamhet. Det uppfattades som positivt och givande både för rektorer och lärare att bli sedda och hörda, och att de fick sätta ord på sin vardag. Det var inte ett resultat som jag förväntade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen skrivs för vetenskapssamhället, men hjärtat finns i praktiken. Självklart hoppas jag att rektorer själva ska kunna ha nytta av resultaten. Att det är möjligt att använda avhandlingen för fortbildning och kompetensutveckling för rektorer, till exempel i rektorsprogrammet. Studien är naturligtvis intressant även för andra som är intresserade av skola och skolutveckling.

Åsa Lasson