Rättighetsundervisning sker i skolans vardag

I skolvardagen uppstår ofta situationer där mänskliga rättigheter hamnar i fokus. Det här är lärarna bra på att fånga upp, men oftast helt omedvetet. Det visar Lisa Isenström som forskat om rättighetsundervisning på lågstadiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tidigare arbetat som grundskollärare. I den rollen men också privat har jag alltid känt stort engagemang för värdegrundsfrågor, mänskliga rättigheter och hur vi förhåller oss till varandra.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om undervisning i mänskliga rättigheter för yngre skolbarn. Enligt läroplanen ska skolan stödja barnens förmågor och kunskaper, inte enbart om mänskliga rättigheter, utan också i handling. Att lära sig mänskliga rättigheter är inget man gör endast vid specifika temadagar eller temalektioner utan hela tiden, i våra handlingar och attityder. Avhandlingen bygger på observationer från tre klassrum i årskurs 1 vid tre olika skolor med tre olika lärare. Samma lärare har också intervjuats. I avhandlingen gör jag en poäng av att prata om lärande för mänskliga rättigheter och inte bara lärande om mänskliga rättigheter. Det vill säga vad och hur lärarna gör för att stödja utvecklingen av en handlingskunskap om de här frågorna i såväl undervisning som i andra sammanhang. Totalt observerades 50 timmar i varje klass.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att lärarna gör mycket och på väldigt många olika sätt för att stödja barns värderingar och beteenden kring mänskliga rättigheter. Vid exempelvis samlingar är lärarna noga med att skapa plats åt alla, att barnen ska lyssna på varandra och inte avbryta. I undervisningen uppmuntras ofta eleverna att uttrycka sina åsikter men också lyssna på andras. Det här är något som hela tiden sker i skolvardagen och som lärarna gör mer eller mindre omedvetet. I intervjuerna framkom att lärarna sällan reflekterar över att det faktiskt handlar om just mänskliga rättigheter.

– Tidigare forskning visar att undervisningen saknar ett rättighetsspråk men med en ökad medvetenhet om hur mänskliga rättigheter tar form i skolvardagen skulle lärarna kunna lägga in ett rättighetsspråk i det de gör. Min avhandling bekräftar också tidigare forskningsresultat om att idéer om barns kompetens avspeglar sig på hur mycket utrymme barn får för exempelvis eget ansvar och att bestämma själv. Kort sagt, synen på barn påverkar också synen på mänskliga rättigheter för barn.

Vad överraskade dig?

– Att det sker så mycket rättighetsundervisning i skolan! Lärarna är otroligt duktiga att fånga upp situationer och jag tror att rättighetsundervisningen med små medel skulle kunna bli ännu vassare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att framför allt verksamma lärare kan ha det. Men även lärarutbildare och beslutsfattare.

Susanne Sawander