Psykiatriska diagnoser slår hårt mot elevers betyg

Elever med psykiatriska diagnoser löper betydligt högre risk att gå ut skolan med ofullständiga betyg. Mest utsatta är unga med adhd, visar Cristian Bortes som undersökt förhållandet mellan ohälsa och ungdomars utbildningsresultat.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av sociala välfärdsfrågor, och ungas hälsa och utbildning är ett viktigt ämne.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande handlar den om förhållandet mellan ohälsa bland unga och deras utbildningsresultat. Avhandlingen bygger på registerdata över hundratusentals individer. I den första studien har jag jämfört slutbetygen i grundskolan bland elever som har någon av de sex vanligaste psykiatriska diagnoserna, med betygen bland elever som inte har någon diagnos. Diagnoserna är depression, affektiva störningar, ångeststörningar, tvångssyndrom, ätstörningar samt adhd. I den andra studien undersöker jag förhållandet mellan psykisk ohälsa och skolprestation, mer specifikt antagandet att ”ju bättre man mår, desto bättre presterar man i skolan och ju bättre man presterar i skolan, desto bättre mår man”. Är det verkligen så? Slutligen undersöks om förälder och syskon med fysisk eller psykisk ohälsa har betydelse för elevers skolprestationer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten visar att elever med en psykiatrisk diagnos har betydligt sämre skolresultat än de som inte har någon diagnos. Den diagnos som slår absolut hårdast är adhd, det gäller både flickor och pojkar. Ett intressant resultat är att ätstörningar bland flickor inte påverkar betygen negativt. Tvärtom visar resultaten att flickor med ätstörningar har högre betyg i årskurs 9 än övrig population.

– Jag fann inget stöd för ett ömsesidigt förhållande mellan psykisk hälsa och bra betyg. Däremot visar resultaten ett enkelriktad förhållande: ju högre betyg elever har i årskurs 9 desto lägre psykisk ohälsa i gymnasiet. Avhandlingen visar vidare att föräldrars psykiska, men inte fysiska, ohälsa är förknippat med förhöjd risk att inte fullfölja gymnasiet. Men det finns undantag – hos elever med högre avgångsbetyg i årskurs 9 har sociala problem som exempelvis föräldrars ohälsa knappt någon påverkan på risken att inte fullfölja gymnasiet. Ohälsa och sjukdom hos syskon är också förknippat med lägre betyg.

Vad överraskade dig?

– Jag slogs av den systematiska könsskillnaden i sambandet mellan psykiatriska diagnoser och skolprestation. Generellt presterar ju flickor bättre än pojkar i skolan, men min studie visar att ångest, adhd och tvångsstörningar påverkar flickor mer negativt än pojkar med samma diagnos. Det här väcker frågor, tidigare forskning pekar på att vuxenvärlden bemöter flickor annorlunda och att de inte får samma stöd som pojkar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen är framför allt ett bidrag till grundforskningen. Men jag tänker att resultaten kan vara intressant för alla som arbetar inom skolan och särskilt elevhälsan. Inte minst eftersom avhandlingen belyser vikten av ett psykosocialt perspektiv för att identifiera och kunna förstå problem i skolan.

Susanne Sawander