Projektarbeten – en knepig arbetsform

Vad är det som gör att självständiga grupparbeten ofta upplevs som frustrerande och jobbigt för eleverna? Det har Anders Eklöf tittat på i sin avhandling. Eleverna ägnar en stor del av tiden åt att försöka förstå vad läraren vill ha istället för att helhjärtat ägna sig åt ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– När jag själv jobbade som SO-lärare funderade jag en del på hur arbetsprocessen såg ut i självständiga arbeten. Jag gav väldigt tydliga instruktioner men arbetena blev aldrig som man tänkt sig, och mellanperioden, där eleverna jobbade själva, var väldigt sluten. Eleverna var frustrerade.

– Under min doktorandutbildning ville jag utvärdera ett dataprogram som skulle hjälpa till med strukturen vid grupparbete, via datorn och filmade eleverna när de arbetade. Nu fick jag plötsligt insyn i det dolda arbetet och det var väldigt intressant. Ett material jag sedan använde i min avhandling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har velat förstå projektarbetsformen. Jag ville, utifrån filmade grupparbeten, se vad som blir svårt för eleverna. Jag tittade på fyra olika områden. Ett; hur man skapar struktur, vilket inte var så svårt för dem. Två; hur eleverna definierar begreppet självständighet, något de blir bedömda i, vilket gjorde att eleverna ofta inte frågade läraren eftersom det kanske skulle leda till sämre betyg. Tre; vilken roll den skriftliga instruktionen får i, eleverna tolkade den väldigt bokstavstroget där läraren mer menat det som en ett hjälpmedel. Fyra; hur eleverna förhåller sig till kritiskt tänkande, och där såg jag att begreppet kanske behöver omdefiniera.

– Eleverna är kritiskt reflekterande kring den egna situationen och att de ska bli bedömda utifrån hur de gör uppgiften. För eleverna är det viktigaste i skolan att lyckas, och då handlar det om inte vad vi kan utan hur läraren bedömer. Eleverna scannar därför hela tiden av lärare och anpassar sig. Jag har filmat under tre år och har också spelat in handledningsträffarna och eleverna skrev loggböcker.

Vad var de viktigaste resultaten?

– Grupparbeten kräver en annan typ av bedömning, en mer formativ, istället för en summativ. I mitt resultat lägger eleverna ner enorm tid och energi på att göra ständiga riskbedömningar, det vill säga fundera hur deras sätt att arbete och tänka ska bedömas och hur läraren vill ha det. Eleverna blir mindre kreativa och fria i sin uppgift och lusten att verkligen lära nytt minskar.

Vad överraskade dig?

– Både att så mycket kraft läggs på riskbedömningar men samtidigt att eleverna är så skickliga i att hitta balansen mellan att göra riskbedömningar och låta sig fångas av ämnet.

Vem har nytta av ditt resultat?

– Lärare. Jag tror vi behöver hitta nya sätt att introducera och arbeta med grupparbeten. Ett sätt kan ju vara att aktivt jobba med tvärgruppsdiskussioner under arbetets gång, där syftet inte är att läraren sitter i ett hörn och iakttar och bedömer utan istället aktivt deltar och tillsammans med eleverna undersöker och upptäcker ämnet och diskuterar svårigheter som uppstår under arbetet. Kanske att man kommer in med själva instruktionen i ett senare tillfälle och låter upptakten vara mer expansiv och kreativ.

Hanna Nolin

Foto: Monika Eklöf