Preventiva metoder effektiva mot psykisk ohälsa hos skolungdomar

Ångest, depression och sociala problem minskade för skolungdomar som fick ta del av förebyggande metoder mot psykisk ohälsa under en termin. Det visar Hans Löfgrens forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag jobbade som terapeut på vårdcentralen i en liten kommun där myndigheterna har ett stort samarbete. Då fick jag höra om den problematik som finns i skolan när det gäller mental hälsa. Jag undersökte vilka metoder som skulle kunna vara intressanta för skolan och hittade en kanadensisk metod som heter CHAT (Choosing Healty Actions and Thoughts) – som är en metod för att motverka depression och sociala problem. Jag bad om hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin som undrade om jag inte var intresserad av att genomföra lite bredare preventiv forskning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om preventiva metoder mot psykisk ohälsa, riktat mot barn och unga. Avhandlingen består av två undersökningar, en skolintervention och en föräldraintervention. Jag fokuserar på skolinterventionen som är mest relevant i det här sammanhanget. Den undersöker om eleverna är bekväma med att använda CHAT. Det var 59 elever i 3 klasser i årskurs 7 på en skola som deltog i studien. Livskunskap fanns redan som metod på skolan så vi använde det som kontrollgrupp. Två klasser fick CHAT och en klass fick fortsätta med livskunskap, som bygger på SET (social och emotionell träning). Vi gjorde omfattande mätningar, eleverna fick slita hårt med enkäterna som innehöll många frågor. Eleverna fick arbeta med respektive metod 20 lektioner under en termin.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ångest och depression minskade tydligt för CHAT-användarna, jämfört med Livskunskap. Även sociala problem minskade tydligt för båda grupperna, men minskade mer för CHAT-gruppen. Resultaten visar också att problemen är internaliserade, vilket innebär att eleverna vänder problemen inåt mot sig själva i stället för att ha ett normbrytande beteende eller uppförandestörningar. Men det förbättrades också tydligt med CHAT.

– Lärarna tyckte att CHAT-metoden var lätt att hantera eftersom den är så pass strukturerad. Både lärar- och elevmaterial är minutstrukturerade för varje lektion. Eleverna får se videosekvenser med skådespelare som visar ganska allvarliga problem som exempelvis alkoholism, skilsmässa, kriminalitet och anknytningsproblematik. Eleverna får sedan diskutera utifrån CHAT:s förslag. Eleverna diskuterar skådespelarnas problem vilket innebär att de inte blir stigmatiserade eftersom de inte behöver lämna ut sig själva.

– Det vore spännande ett göra en större undersökning för CHAT. Det vore intressant att jämföra mot en grupp elever som inte får ta del av någon metod.

Vad överraskade dig?

– Att resultaten inte var bestående ett år efter avslut. Det kan tolkas som att effekten endast bibehålls under själva interventionsperioden. Något annat som överraskade mig lite, som kanske inte borde ha överraskat mig, är att eleverna blev uttråkade efter en hel termin.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand andra forskare som är intresserad av metoderna. Sedan skulle jag vilja att lärare och elevhälsan kan dra slutsatser från studien. Min längtan är att få göra en större undersökning som blir mer statistiskt stabil. Man kan inte heller bortse från smittoeffekten eftersom studien är gjord på en och samma skola där elever träffas på rasten och pratar om lektionerna. Man kan inte utesluta att livskunskaps-eleverna fick tips från CHAT-eleverna.

Åsa Lasson