Övermäktigt för skolan att implementera preventionsprogram

Det krävs stora insatser för att implementera preventionsprogram i skolan. Det konstaterar Maria Ingemarson i sin avhandling om effektutvärdering av ett skolprogram med syfte att förbättra det sociala klimatet och minska problembeteenden.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom och har mycket erfarenhet av utvärdering av sociala insatser bland annat för unga.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en effekt- och implementeringsutvärdering av ett preventionsprogram i skolan som syftar till att skapa en bättre inlärningsmiljö i klassrummet och skolan som helhet. Programmet har tagits fram i samarbete mellan forskare och lärare och bygger, enkelt uttryckt, på ledarskapstekniker kring att negligera dåligt beteende och premiera positivt, samt regler för skolan som tas fram gemensamt tillsammans med eleverna. 23 grundskolor, varav hälften utgör en kontrollgrupp, deltog i studien som pågick i två år. Därefter har effekterna undersökts genom enkäter med såväl lärare som elever. Jag har även gjort ett antal intervjuer med lärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att programmet efter två år inte visar på några effekter på socialt klimat och problembeteende. Men vi vet inte om programmet skulle kunna vara effektivt, eftersom vi samtidigt såg att skolorna hade väldiga problem med implementeringen av programmet. Min slutsats är att skolorna inte mäktade med att till fullo genomdriva det och få det att funka i praktiken.

– Framför allt saknade lärarna stöd från sina rektorer. Att ett tydligt ledarskap är viktig vid implementeringar är känt sedan tidigare. Programmet bygger också på att lärarna ska handleda varandra. Även här uppstod svårigheter. Inte minst för att detta kräver kvalificerade lärare och de var många gånger redan belamrade med andra åtaganden.

– Det fanns också lärare som hade svårt att ta till sig de teorier som programmet bygger på, det vill säga att förstärka positivt beteende och ignorera mindre allvarliga problembeteenden, vilket kräver att man som lärare reflekterar kring sitt eget agerande och förhållningssätt. Likafullt fanns det lärare som fick starka aha-upplevelser av att använda programmet. Som en uttryckte det: ”Det handlar ju inte bara om elevernas möjlighet att lära in utan lika mycket om att jag som lärare kanske har svårt att lära ut.”

– Sammantaget vittnar min studie om vikten av förståelse för vad en implementering av program som detta innebär i praktiken, om resurser och om tydligt ledarskap för att ro i land projekt som detta. Skolan är redan innan hårt belastad.

– Jag gjorde även en fjärde studie där jag undersökte elevernas syn på samband mellan beröm och klassrumsklimat samt regler och klassrumsklimat. Resultaten visar tydligt att utifrån ett elevperspektiv skapar beröm från läraren ett bättre klassrumsklimat. Däremot fanns inga longitudinella samband mellan tydliga regler och socialt klimat på det sociala klimatet.

Vad överraskade dig?

– Jag är ju inte lärare själv men jag förvånades över hur olika syn lärarna hade på vad som motiverar elever. Det fanns tydliga skiljelinjer mellan lärare som accepterade programteknikerna beteendeperspektiv och de som ansåg det som viktigt att motivation kommer innifrån

Vem har nytta av dina resultat?

– Skolpolitiker och skolledare framför allt. Men jag tänker också att lärare har det. Min sista studie ger visst belägg för att beröm fungerar som klimatförbättrare i skolan.

Susanne Sawander