Tystnaden ger kommunalpolitikerna ökat spelrum

Det säger Ann Quennerstedt, som i sin avhandling har tittat på kommunens roll i utbildningspolitiken. Det är lustigt, säger hon, för på rikspolitisk nivå har man lämnat det helt öppet för kommunerna att tolka likvärdighetsbegreppet som man vill. Fältet är fritt – och för dem som väljer att utnyttja det, finns stora möjligheter att prägla skolan både politiskt och ideologiskt.

Hur blev du intresserad av ämnet?

-Det började faktiskt med att jag skrev en C-uppsats om likvärdighetsbegreppet – då vaknade också intresset för utbildningspolitik. Under 90-talet var likvärdighetsbegreppet centralt i den skolpolitiska debatten, vilket ledde mig in på kommunernas uppgift i styrningspolitiken. Jag ville föra samman just likvärdighetsbegreppet och frågan om kommunernas ansvar i min forskning: vad är egentligen kommunens roll? Vad lägger man för olika innebörd i likvärdighetsbegreppet och vad får det för betydelse?

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om de olika sätt man kan tala om kommunens roll i utbildningspolitiken – vilken är kommunens plats och uppgift? Hur kan man betrakta kommunens roll och hur förhåller sig de olika synsätten till varandra? Till grund för min forskning ligger politiska texter och styrdokument på nationell och kommunal nivå, utöver det har jag även tittat på hur kommunens roll faktiskt har sett ut i fyra olika kommuner. Tre olika sätt att tala om kommunens roll i utbildningspolitiken (så kallade diskurser) framkommer i min studie. Att skolans mål är viktiga märks tydligast genom den diskurs jag kallar kommunen som resultatansvarig. Här finns en tydlig dominerande uppfattning om att kommunen har ett resultatansvar. Kommunens främsta intresse är att uppfylla det man uppfattar som sitt primäransvar: deras beslut om den grundläggande verksamheten tar hela tiden sin utgångspunkt i att man ska uppnå målen. Inom den här diskursen finns inga andra handlingsgrunder än att uppfylla sitt resultatansvar. Det här synsättet är mycket dominerande på den riskpolitiska nivån. Men när jag började studera de fyra olika kommunerna och lät dem tala om sin roll, framkom andra diskurser. Bland annat fann jag en diskurs som jag kallar kommunen som politiskt-ideologiskt handlande. Här sker en uppdelning av kommunens roll i två delar: skolans innehåll gör man inget anspråk på att ha inflytande över (man är enbart ansvarig för att resultaten nås), men till skillnad från den rikspolitiska synen anser man sig har rätt att utöva inflytande över hur verksamheten organiseras, finansieras och administreras. Inom den här diskursen finns alltså möjlighet att prägla skolan kommunalt och regionalt.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Av de fyra kommuner jag har studerat i min avhandling betraktar sig två främst som resultatansvariga, de andra två tar däremot grepp om den politisk-ideologiska föreställningen: kommunerna uppvisar en mycket kraftig politisk färgning (borgerlig och socialdemokratisk), vilket leder till att skolsystemen i dessa kommuner uppvisar stora skillnader. Den borgerliga kommunen tolkade in valfriheten som en viktig del av likvärdighetsbegreppet. Genom det kunde de legitimera ett visst ställningstagande och genomföra sin politik: kommunen var till exempel mycket positiv till friskolor och arbetade för att maximera valfriheten. Den socialdemokratiska kommunen hade gjort tvärtom: de försökte upprätthålla en stark gemensam kommunal skola genom att använda resurserna kompensatoriskt: kommunen överförde till exempel resurser till de områden som behövde mer stöd. De ville upprätthålla en genomgående hög kvalité i utbildningen och trodde inte att konkurrens borgade för bättre skolor – inställningen till friskolorna var negativ. Deras tolkning av likvärdighetsbegreppet var ett helt annat: här stod istället jämlikheten i fokus.
– Det som framkommer är att tolkningen av likvärdighetsbegreppet legitimerar kommunerna att göra olika politiska ställningstaganden. Det gör att skolorna kommer att te sig på olika sätt i olika kommuner: antalet friskolor varierar, valmöjligheterna skiftar. Det faktum att man på nationell nivå bara talar om resultatansvaret och i övrigt tiger om allt annat, lämnar ju också fältet fritt för kommunerna att göra vad man vill. En del har valt att ta på sig värdegrundsrollen och försöka prägla skolpolitiken i en viss riktning, andra inte. En del kommuner har kanske inte upptäcktvilka politiska möjligheter och spelrum som finns, en del väljer kanske helt enkelt att avstå från att utöva påverkan.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-Tystnaden på den nationella nivån. Hur ska vi ställa oss till att kommunerna kan prägla skolan ideologiskt? Jag hade definitivt förväntat mig lite mer ideologisk strid om detta på riksnivå, men det saknas ett ställningstagande. Man har helt enkelt decentraliserat ansvaret för värdekonflikter. Det får effekten att vissa kommuner tar sig an dessa politiska nivåer och gör ganska kraftiga ideologiska präglingar på skolan. Kommunalpolitikerna har långtgående möjligheter att påverka skolan både politiskt och ideologiskt – kanske mer än de själva vet om. Jag upplevde en spontan häpenhet inför att kommunerna agerade så olika.

Vem har nytta av dina resultat?

– Kommunalpolitiker. Alla politiker egentligen, som bör ha detta klart för sig. Det finns ett vakuum i form av en utebliven diskussion. Jag tror även lärare kan ha nytta av resultaten – det ger en djupare förståelse för varför det ser ut som det gör i olika kommuner. Hur ser det ut i din egen kommun? Vilken kommunalpolitik kommer till uttryck? Ta till exempel en ökad valfrihet som medför att man jobbar väldigt konkurrensutsatt – det kan vara nog så intressant för en lärare att veta, och för att kunna sätta in sig själv i ett politiskt sammanhang. Skolan är ju en politiskt styrd verksamhet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att avhandlingen kan ge en ökad förståelse för varför skolor i grannkommuner kan se så olika ut, beroende på politiskt styre och på om kommunalpolitikerna i kommunen har valt att utnyttja det politiska svängrum som finns för att påverka skolan. Jag tror att det är svårt för den enskilde läraren att få en bra överblicksbild och jämföra det kommunalpolitiska läget med det riskpolitiska. Kanske kan min avhandling hjälpa till med det.