Att trampa på myror: om etiken i naturen

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tidigare arbetat som biologilärare, men även som lärare på universitetet med inriktning mot friluftsliv. Mitt intresse för naturen gjorde att det föll sig naturligt att jag skulle forska om människans relation till naturen i ett utbildningssammanhang. Jag ville se närmre på hur vi tar ansvar för miljön i kombination med etiska och moraliska frågor. Har djur ett egenvärde, eller är de bara ett medel för människans välbefinnande? Har landskap en sådan rätt? Varför låter vi bli att trampa på småkryp? All moral handlar inte om en etisk reflektion, en viss form av moral visar sig bara i ögonblicket. Det är just därför jag har valt att titta på etik och moral ur ett genomlevande-perspektiv: det perspektiv man har i den faktiska situationen, inte när man står bredvid och betraktar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Enkelt formulerat handlar den om hur man kan undersöka och förstå lärande om etik och moral. Hur utvecklar man ett angreppssätt för de här frågorna i undervisningen? Jag har valt att studera hur man gör inom utbildning för hållbar utveckling, men egentligen skulle man kunna tillämpa angreppssättet på vilket ämne som helst. Just utbildning för hållbar utveckling kan ses som en fortsättning på miljöämnet, en breddning av miljötänkandet. Det räcker inte att bara fokusera på hur vi hanterar miljön, det finns faktorer som avgör om man överhuvudtaget har förutsättningar för att kunna ta hänsyn till naturen, till exempel ekonomisk hållbarhet, eller klasskillnader. Jag anser att den största skillnaden mellan miljöundervisningen och utbildning för hållbar utveckling, är den pluralistiska synen: miljöundervisningen handlade tidigare om att alla skulle få rätt attityd och bli miljövänliga på samma sätt. Utbildning för hållbar utveckling innehåller massor av konflikter mellan olika intressen: mellan olika grupper, oss själva, vår bekvämlighet. Det finns inga självklara svar, utan här finns utrymme att diskutera olika lösningar, vilket kan sägas vara ett mer demokratiskt sätt att hantera miljöfrågan.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen består ju av flera olika studier, och varje har sin slutsats. Jag tror att min filosofiska utgångspunkt är viktig: jag tillämpar inte den traditionella filosofi som bygger på att det går att komma fram till en allmängiltig sanning. Vem avgör vad som är sant? Jag har istället valt att utgå från två filosofer som anser att filosofin börjar med hur vi handlar och lever. Just för framtida forskning kan jag tycka att det är extra viktigt att man lämnar den filosofiska paradigmen och ger utrymme för flera perspektiv, samtidigt som man givetvis inte får bli för nonchalant. I praktiken har vi en åsikt i en fråga som är viktig för oss. Alla ”är” är inte lika sanna – precis som att alla ”bör” inte heller är lika rätta.

Vad hittade du under arbetes gång som förvånade och överraskade dig?

– Ett syfte med avhandlingen var att bistå med ett praktiskt verktyg som lärare kunde använda sig av när de relaterar till etik och moral i utbildning för hållbar utveckling. De tre olika typsituationer som moral och etik visade sig genom under lektionen var nog lite oväntade. Förenklat så uppträder etik och moral på tre olika sätt: du kan agera spontant i en moralisk situation – du räddar hundvalpen som håller på att drunkna. Eller så kan det handla om någon sorts social samvaro, att man följer etiska och moraliska normer, man lär sig till exempel tidigt att det är fel att ljuga. Du behöver egentligen inte tycka att det är fel själv, men det är ett sätt som moralen visar sig i våra liv. Till sist finns även situationer där vi reflekterar över etiska principer, till exempel om djur har ett egenvärde. Det är ett mer abstrakt, rationellt sätt att hantera moral. Alla tre typsituationer kom till uttryck i skolunder-visningen, men jag skulle önska att man uppmärksammade den första formen mer. De här frågorna visar vad vi egentligen känner, därför bör det finnas utrymme att samtala om dem i större utsträckning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att andra forskare kan ta till sig av det här sättet att arbeta med etik och moral, och att man genom nya angreppssätt kan få fram en ny typ av kunskap: inte nödvändigtvis bättre eller sannare – men annorlunda – med pluralismen i åtanke. Sen hoppas jag givetvis att det didaktiska redskap jag har försökt skapa ska vara till nytta för lärare, så att man kan reflektera över sin undervisning på ett annat sätt.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis kan det didaktiska redskapet förändra skolundervisningen och lyfta fram nya sätt att tänka, att navigera mellan indoktrinering och relativism. Ytterligheterna i ett pluralistiskt synsätt är fallgropar som man nog måste vara medveten om för att kunna undvika: det kan i viss mån utesluta utrymmet att tänka själv: det är lätt dra slutsatsen att alla perspektiv är lika bra, eftersom det är lika värda. Då är det viktigt att komma ihåg att en pluralistisk hållning även kräver en kritisk inställning.

Hedda Lovén