Organisatoriskt förhållningssätt god grund för rektorsutbildning

Rektorer som har ett organisatoriskt förhållningssätt till sitt arbete har bäst möjlighet att använda den obligatoriska rektorsutbildningen för att utveckla sig själva och sin skola. Det visar Stina Jerdborg i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag intresserar mig för rektorers arbete eftersom det spelar en stor roll för många andra grupper, som lärare, elever och vårdnadshavare. Men också eftersom jag menar att rektorsrollen har blivit allt viktigare utifrån hur den specificeras i styrdokumenten. Jag intresserar mig specifikt för rektorsutbildning eftersom det finns en stark tilltro till vad den ska kunna åstadkomma för att förbättra skolor. Det tycker jag är intressant, men också ganska orimligt i relation till en vidare kontext. Eftersom jag har arbetat länge med lärares och rektorers professionella utveckling faller det sig naturligt att intressera sig för vad professionellt lärande innebär för de som är nya i sitt yrke jämfört med de som är erfarna yrkesutövare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen handlar om rektorers lärande när det kommer till vad det innebär att bli rektor i en svensk kontext. Därmed studerar jag hur novisa rektorer förstår rektorsrollen under sina första år i yrket när de deltar i det obligatoriska rektorsprogrammet, parallellt med att de också arbetar som rektorer i skolan. Studiens empiri kommer från observationer i tre kursgrupper i utbildningen där deltagarna går sitt tredje och sista år vid ett av tre lärosäten som är med i studien. I studien ingår också intervjuer med 14 grundskolerektorer. Rektorerna intervjuas såväl i anslutning till utbildningen som på sina arbetsplatser. Vid besöken på rektorernas skolor skuggades rektorerna i arbetet, därtill intervjuades också lärare som arbetar i skolorna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Resultaten visar att det sätt på vilket rektorerna förstår sitt arbete som rektor i väldigt hög grad påverkar vad de lär i utbildningen, men också hur de tar sig an arbetet och därmed också vilka nya erfarenheter de får. Rektorer som har ett organisatoriskt förhållningssätt, det vill säga uppfattar att deras roll är att leda organisationen, lyckas använda utbildningen som en kunskapsresurs både för sig själva och för sina skolor. Andra rektorer, som är mer inriktade på att hantera rektorsarbetet genom de olika arbetsuppgifter som de behöver lösa, uppfattar istället utbildningen som abstrakt och mer som något man behöver komma igenom för att få utöva yrket. Dessa rektorer har svårt att se vad utbildningen kan bidra med till deras praktik. I studien finns också rektorer som är inriktade mot att implementera en specifik idé som de hade när de blev rektorer. De sorterar utbildningsinnehållet utifrån hur väl det gynnar den här specifika idén som de har. På så sätt blir utbildningen begränsad för dem.

– Resultaten visar att rektorer som använder resurser från utbildningen i ledningspraktiken i skolan också lyckas generera ett slags organisatoriskt lärande i sina skolor. De lyckas skapa professionella gemenskaper för skolförbättring genom att arbeta på det här sättet. Något som de rektorer som i stället är uppgiftsorienterade inte lyckas med. De fortsätter med en traditionell arbetsdelning där de stänger in sig själva för att utföra egna arbetsuppgifter medan de låter lärarna sköta sig själva.

– Slutligen visar avhandlingen att rektorerna behöver ha erfarenhet av, och tillgång till, flera kunskapsområden i sitt ledningsarbete för att utvecklas under de första åren i utbildning och arbete. De behöver specifika kunskaper om den verksamhet som de är ledare för. De behöver också kunskaper om skolledningsarbete specifikt och kunskaper om den specifika skolan som de arbetar i.

Vad överraskade dig?

– Det som överraskade mig mest var att rektorerna inte nämnde tidsbrist som förklaring till sina tillkortakommanden när det kommer till att leda skolornas kärnverksamhet kring undervisning och lärande och att organisera för det. I stället var de väldigt raka med att de helt enkelt inte förstod sig på sina verksamheter. Det här gällde främst rektorer som hade bytt skolform och som var tvungna att lära sig grunderna i den verksamheten. Tanken med åren i utbildning och arbete är ju att rektorerna ska lära sig att bli ledare, men utan kännedom om verksamheterna fick de dessutom mycket annat som de var tvungna att sätta sig in i. Det handlar om allt ifrån hur lärare arbetar i skolformen till hur elever i de åldrarna lär sig. De rektorer som kunde sin verksamhet utan och innan hade inte alls den typen av svårigheter, de hade väldigt goda möjligheter att verka som pedagogiska ledare direkt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Resultaten är intressanta för rektorer, för att bättre förstå sin professionella bana, sitt professionella lärande och varför de kanske hamnar vissa svåra situationer i sitt arbete. Avhandlingen ger också hjälp med hur man kan ta sig vidare ur sådana situationer. Rektorer kan också använda resultaten för att bättre förstå medarbetares lärande. Resultaten har också hög relevans för rektorsutbildare, beslutsfattare och skolmyndigheter.

Åsa Lasson