Orättvisa villkor för anpassningar i undervisningen
Skolors olika förutsättningar skapar orättvisa villkor för både pedagoger och elever kring anpassningar i undervisningen. Det visar Sofia Boo som även belyser utmaningar i samarbetet mellan lärare, speciallärare och specialpedagoger.
Född 1976
Bor i Linghem
Disputerade 2024-12-19
vid Linköpings universitet
Utmanande anpassningar: Policyprocesser och dilemman i lärares, speciallärares och specialpedagogers arbete med att anpassa undervisningen i grundskolan
Varför blev du intresserad av ämne
– Jag har arbetat som lärare i grundskolan i 15 år och något som jag ofta brottades med var att försöka tillgodose elevernas behov av anpassningar. Många gånger kände jag mig otillräcklig och när jag sökte i forskningen insåg jag att anpassningar är en fråga som lärare världen över upplever som en av lärarrollens svåraste uppgifter. När jag så småningom började forskarutbildningen kändes valet av ämne givet, dels för att jag själv ville lära mig mer, dels för att bidra med kunskap till andra lärare.
Vad handlar avhandlingen om?
– Övergripande om hur lärare, speciallärare och specialpedagoger tolkar det som står i styrdokumenten om anpassningar och hur de sedan formar – och omformar – anpassningar i den egna undervisningen. Avhandlingen bygger dels på observationer och intervjuer med lärare i årskurs 1-6, dels på fokusgruppintervjuer med lärare, speciallärare och specialpedagoger. Frågor jag fokuserat på är vilka dilemman som pedagoger ställs inför och hur de hanterar dem i relation till skolans organisation, kontextuella förutsättningar, samt pedagogernas egna värderingar kring anpassningar.
Tydligt är att skolors skilda förutsättningar skapar orättvisa villkor som pedagogerna behöver förhålla sig till.
Vilka är de viktigaste resultaten?
–Tydligt är att skolors skilda förutsättningar skapar orättvisa villkor som pedagogerna behöver förhålla sig till. Framför allt handlar det om varierad tillgång till speciallärare och specialpedagoger. Det gör att elever, beroende på vilken skola de går på, inte får likvärdiga förutsättningar då specialpedagogisk kompetens också behövs för att skapa anpassningar av god kvalité. Det var vanligt att lärarna gjorde om individuella anpassningar till anpassningar på gruppnivå för att kunna hantera en mycket hög arbetsbörda. Lärarna menade också att anpassningarna ofta gynnar alla elever och ingen elev behöver då känna sig utpekad. Lärarna differentierade undervisningen, visserligen var inte differentiering ett begrepp som de själva använde utan de menade att de varierade undervisningen, arbetade med stödstrukturer och flexibla grupperingar.
– Resultaten visar vidare att anpassningar ställer höga krav på de professionella. Ansvaret läggs ofta i knät på lärarna, de är i regel de som ställs till svars när det brister. Men att få till rätt anpassningar är en komplex process som kräver att lärare, specialpedagoger och speciallärare samverkar på ett konstruktivt sätt. Och det här kan vara en utmaning. Mina resultat visar att det även i skolor med god tillgång till både specialpedagoger och speciallärare uppstår svårigheter, som ofta handlar om samarbetsproblem på grund av spänningar mellan de olika professionerna. Hur undervisningen bedrivs i klassrummet kan vara känsligt och speciallärarna och specialpedagogerna upplevde inte alltid att de hade mandat att lägga sig i.
– De professionellas egna värderingar påverkar också anpassningar, och här fann jag två skilda spår: De som anser att det är självklart och skolans skyldighet att anpassa undervisningen till alla elever. Men det hördes också röster som menade att skolan curlar sönder eleverna i stället för att rusta dem för framtiden, och att för mycket anpassningar därför kan vara en björntjänst.
Vad överraskade dig?
Jag blev överraskad över att i en och samma kommun, och på skolor som ligger i liknande områden med liknande elevsammansättning, ser tillgången till speciallärare och specialpedagoger så olika ut. En skola som jag besökte hade fem speciallärare anställda, en annan hade inte någon, där hade rektor i stället prioriterat tvålärarsystem (två lärare i varje klass). Att det kunde slå så olika i en och samma kommun hade jag inte väntat mig.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag tror att både lärare, speciallärare och specialpedagoger kan tillägna sig dem, särskilt då avhandlingen är mycket praktiknära. Men jag hoppas att även skolledare, skolpolitiker och även forskningen kan ha nytta av resultaten.