Omsorgsetik kan synliggöra elevernas relationer
Barns syn på omsorg är komplicerad – och omsorgsetiken kan hjälpa oss att förstå den. Det visar Mimmi Norgren Hansson i sin avhandling.
Bor i Umeå och Stockholm
Född 1989
Disputerade 2024-02-16
vid Umeå universitet
Berättelser om omsorg. Omsorgsetikens kritiska potential i skolans värdeförmedlingsuppdrag
Varför blev du intresserad av ämnet?
– När jag arbetade som mellanstadielärare jobbade jag och en kollega med relationsstärkande rastaktiviteter. På skolan fanns det hela tiden ett konfliktfokus: När blir det bråk? Vem är det som bråkar? Vi ville vända på det och i stället lyfta fram relationernas positiva aspekter. Projektet tog mer och mer av min tid, och jag ville hitta ett sätt att jobba mer systematiskt med de frågorna. Då föreslog någon att jag skulle doktorera.
Vad handlar avhandlingen om?
– Avhandlingen är i huvudsak ett teoretiskt bidrag som handlar om hur man kan använda begrepp från den moralfilosofiska inriktningen omsorgsetik för att analysera skolans praktik. Men avhandlingen handlar också om hur man kan fånga elevernas röster för att inkludera dem mer i skolans värdegrundsarbete. Det empiriska materialet består av intervjuer med sjätteklassare om deras syn på vänskapsrelationer i skolan.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att jag har utvecklat det omsorgsetiska ramverket och visat att det kan användas till att synliggöra komplexiteten i elevernas relationer. Ett viktigt empiriskt resultat är att omsorgsrelationer i skolan är partiska och behöver få vara det. När en elev blir osams med någon kan till exempel en kompis visa omsorg genom att ställa sig på elevens sida i konflikten. Ett annat empiriskt resultat är att eleverna förstår omsorg som en reaktiv process, som när man tröstar en person som har slagit sig.
– I en övergripande teoretisk artikel har jag visat att skolans värdegrundsarbete visserligen förmedlar liberala värden, men att det har en konservativ funktion eftersom dessa värden omfattas av majoritetsbefolkningen i Sverige. Värdegrunden är alltså en kollektiv diskurs som kräver en kritisk granskning precis som andra diskurser.
Jag har utvecklat det omsorgsetiska ramverket och visat att det kan användas till att synliggöra komplexiteten i elevernas relationer.
Mimmi Norgren Hansson
Vad överraskade dig?
– Bredden i elevernas berättelser. För en pojke innebar omsorg till exempel att han och en kompis snabbt kunde bli sams igen efter att ha slagit varandra med innebandyklubbor. Jag blev också överraskad över hur partisk barnens syn på omsorg var: deras tolkning av en handling berodde på vem som hade utfört handlingen. Därför blir det kanske bakvänt att, som vi ofta gör i skolans värdegrundsarbete, ha abstrakta samtal om huruvida en handling är bra eller dålig i sig.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla som arbetar med skolan. Jag tänker att vi har ett ansvar att hela tiden utvärdera skolans organisation ur olika perspektiv, och där är det relationella perspektivet lite underrepresenterat. Att jobba långsiktigt med relationer är dock svårt och skulle kanske kräva en annan organisation när det gäller klasstorlek och fördelning av lärares arbetstid.
– I dag är skolan väldigt fokuserad på enskilda individer. Det kan behövas en motkraft till överdiagnosticering och individuella åtgärdsprogram, och jag tror att omsorgsetiken skulle kunna fylla en sådan funktion.