Omskurna tjejer tar inte på sig offerroll

Fakta

Camilla Palm

Född 1988
Bor i Malmö

Disputerade 2024-04-19
vid Malmö universitet

Avhandling

Navigating Conflicting Norms on Body and Sexuality. Exploring Swedish-Somali Women’s and Swedish Welfare Workers’ Perceptions of Female Genital Cutting.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom med en masterexamen inom sexologi och har tidigare arbetat med människor som migrerat till Sverige, framför allt med frågor som rör sexualitet. Senare fick jag frågan om jag ville forska om migrerade flickor och kvinnor som utsatts för kvinnlig omskärelse och utformade ett projekt om vad som händer i mötet med svenska välfärdsinsatser, som exempelvis elevhälsa och vård.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen bygger på enskilda intervjuer samt fokusintervjuer med professionella inom elevhälsa, sjukvård och socionomer samt tjejer och kvinnor från 15-65 år som utsatts för könsstympning i sitt tidigare hemland, företrädesvis Somalia. I min avhandling har jag undersökt hur professionella möter och pratar om sexualitet med tjejer som utsatts för könsstympning. Jag har även undersökt de omskurna kvinnorna själva ser på det som gjorts med deras kroppar.

– I Somalia låg andelen könsstympade kvinnor för några år sedan på 98 procent. Siffran har sjunkit men ingreppet är fortfarande mycket vanligt. I Sverige är könsstympning olagligt. Det finns en praxis för hur skolsköterskor och personal inom socialtjänsten ska fråga om könsstympning, och upplysa om vilka vårdinsatser som erbjuds.

– Världshälsoorganisationen (WHO) delar in ingreppen i fyra huvudtyper: typ I innefattar ingrepp där klitoris yttre del och/eller klitorishuvan tas bort, typ II är ingrepp där klitoris yttre del och de inre och/eller yttre blygdläpparna tas bort, typ III inbegriper ingrepp där delar av de inre och/eller yttre blygdläpparna tas bort för att sedan sys ihop för att förminska den vaginala öppningen, detta görs med eller utan borttagande av klitoris. Typ IV innefattar alla andra skadliga ingrepp på de yttre kvinnliga könsorganen som utförs utan någon medicinsk anledning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det finns ett stort engagemang och vilja hos de professionella att på olika sätt stötta och hjälpa de här tjejerna och kvinnorna. Samtidigt saknas forskning om vilka fysiska konsekvenser för sexualiteten som ingreppen kan medföra. Kunskaperna av hur könsstympning påverkar sexualiteten är därmed ganska grumliga och det speglar av sig i hur de professionella hanterar ämnet. De har ofta också en dubbel roll att dels skydda framtida generationer från kvinnlig omskärelse, dels uppmuntra och stärka dem som redan blivit utsatta, utan att undergräva deras kroppsuppfattning eller känsla av sexuell förmåga.

– Bland de professionella fann jag de som gärna vill stötta men inte vet inte hur och därför undviker ämnet. Andra är mer trygga i frågan och vill genom att informera om anatomi och klitoris och dess inre struktur peppa tjejerna och kvinnorna att utforska sin sexualitet.

– Samtidigt visar resultaten att de professionella ibland tenderar att relatera alla problem som de här kvinnorna har till ingreppet, oavsett om det handlar om huvudvärk, förstoppning eller stress och fastän man kanske inte genomgått kvinnlig könsstympning. Det är bra att man är alert men jag menar att man ska vara försiktig att dra för snabba slutsatser.

– Intervjuerna och fokussamtalen med tjejerna och kvinnorna visar att de är rungande överens om att omskärelse som innebär att underlivet sys ihop är förkastligt, hälsofarligt, innebär ett trauma och därför måste upphöra. Den här typen av könsstympning förekommer i mindre omfattning idag och av kvinnorna i studien var det enbart de äldre som utsatts. Omskärelse där klitoristoppen avlägsnas anses som en mildare form och är vanligare bland de yngre. Åsikten här var att ingreppet är onödigt, gör ont men de kvinnor i studien som utsatts upplevde i övrigt ingen kronisk negativ hälsomässig påverkan. De pekade snarare på att de haft tur som hade föräldrar som sett till att de sluppit undan den ihopsydda könsstympningen.  

– Tydligt är att omskurna tjejer och kvinnor brottas med det svenska samhällets syn på ingreppen och den förväntning av att de utsatts för våld och trauma. Å ena sidan höll kvinnorna med, då de också var negativa till könsstympning. Å andra sidan fanns en sorg och rädsla över hur deras folk framställdes och att bilderna inte alltid överensstämde med de egna upplevelserna.

En positiv överraskning var hur kompetenta framför allt skolsköterskor var att på olika sätt peppa och uppmuntra de här tjejerna att utforska sin sexualitet.

Camilla Palm

Vad överraskade dig?

– Jag hade förväntat mig att de yngre tjejerna i betydligt högre utsträckning skulle ge uttryck för chock i mötet med den svenska synen på omskärelse och att fler skulle beskriva sig som sårade och skadade. Men jag slogs av att så inte var fallet. Man tog inte på sig rollen som offer, det verkade inte vara en del av ens självbild, vilket jag menar är positivt. I någon mån förstod de varför de utsatts, att det var normalt i den kontext de befann sig då det skedde. De yngre som undsluppit den stängda könsstympningen kände sig tacksamma för att de hade föräldrar som valt en mindre omfattande form av omskärelse.

– En positiv överraskning var hur kompetenta framför allt skolsköterskor var att på olika sätt peppa och uppmuntra de här tjejerna att utforska sin sexualitet och hitta olika vägar till att njuta av sex utifrån de förutsättningar man har. Skolsköterskor ska vara stolta över det arbete de gör!

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt utsatta kvinnor och tjejer. Men givetvis alla yrkesverksamma som möter dem. Jag hoppas att resultaten kan bidra till reflektion och diskussion kring synen på ämnet hur man kan arbeta konstruktivt med frågorna. Jag tänker att även beslutsfattare som arbetar med utbildning av professionella kan ha nytta av resultaten.