”Omöjligt att vara en skola för alla”
Det är omöjligt för skolan att vara en skola för alla så som den ser ut idag. Det konstaterar forskaren Karin Larsson-Hult, som menar att det är bättre att fokusera på att vara en skola för allas lärande.
Bor i Sundsvall
Född år 1985
Disputerade 2023-09-08
vid Mittuniversitetet
En skola för alla, eller? Om diskursiva dilemman i ett (o)möjligt värdegrundsprojekt
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag har alltid varit intresserad av förskola och skola. Jag har en kandidatexamen i genusvetenskap och en master i att leda förändringsprojekt inom skolvärlden. Under mitt första år som doktorand i sociologi fick jag möjlighet att vara med och följa ett värdegrundsprojekt på en högstadieskola.
Vad handlar avhandlingen om?
− Jag har följt ett fyraårigt projekt för att bli en skola för alla på en högstadieskola. Idén om en skola för alla har länge varit närvarande i det svenska utbildningssystemet. Jag diskuterar vad som händer när man försöker omsätta den här idén till praktik. Jag har analyserat dokument som är knutna till ansökningsprocessen och har gjort observationer på skolan samt intervjuer med skolans personal. Det var elevhälsoteamet på skolan som var ansvariga för projektet så de har stått i fokus för mig, men jag har även intervjuat lärare.
Vilka är de viktigaste resultaten?
− I det här projektet knyts en skola för alla till både trivsel och måluppfyllelse. Så det uppstår spänningar huruvida man tänker sig att det är elevernas trivsel som är i fokus eller om det är att öka elevernas måluppfyllelse, eller både och.
− Jag såg också att det uppstår olika dilemman som jag kan knyta till olika sätt att förstå rättvisa. Är det rättvisa att göra likadant för alla elever eller är det rättvisa att anpassa efter vissa elever, eftersom alla har olika förutsättningar? Jag menar att det är omöjligt för skolan att vara för alla så som den ser ut idag, utifrån att utbildningssystemet är uppbyggt kring normer om den ideala eleven. Så länge det är så kommer det alltid bli en uppdelning i de som klarar av det, och de som avviker från det och behöver särskilt stöd.
− Att det inte finns en gemensam utgångspunkt, att man exempelvis har olika perspektiv på vad som är rättvisa, bidrar också till det omöjliga att bli ”en skola för alla”. Jag föreslår istället begreppet ”en skola för allas lärande”. Tanken med det är att man tittar på vad olika elever behöver för att kunna lära sig. Hur deras förutsättningar och livssituation påverkar dem, och att man med det som utgångspunkt utformar ett utbildningssystem som passar alla elever.
Jag menar att det är omöjligt för skolan att vara för alla så som den ser ut idag, utifrån att utbildningssystemet är uppbyggt kring normer om den ideala eleven.
Vad överraskade dig?
− Två år efter projektet avslutades kontaktade jag rektorn för en kort avstämning, och det visade sig att hon jobbade på en ny skola. Det hade blivit en ny ledning på den gamla skolan och hon upplevde att man inte tog vara på det som man hade kommit fram till i projektet. På ett sätt var det kanske inte överraskande eftersom det bekräftar tidigare forskning, där det ofta konstateras att det är svårt att få projekt att leva vidare.
Vem har nytta av dina resultat?
− Skolpersonal, huvudmän och politiker. Jag vill försöka nå ut bredare och därför har jag gjort en serie om mina resultat. Tanken är att den ska kunna vara en ingång till avhandlingen.
Länk till seriestripen:https://www.miun.se/contentassets/c5e223d5f3ef40709a5cc766d57930de/karin_larsson_hult-renrit-230813cb.png