Olika villkor för medborgarskapande i gymnasieskolan

Gymnasieungdomar ges olika förutsättningar till medborgarskapande beroende på vilket program de går på. Det visar Sofie Gustafsson i sin avhandling om hur unga formar sin identitet i samspel med lärare och skola.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av demokratifrågor, särskilt inom skolan som ju har en speciell roll genom sitt obligatoriska uppdrag att förankra och förmedla demokratiska värden. Jag är statsvetare i grunden men har arbetat som lärarutbildare på lärarhögskolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur gymnasielever formar sin identitet som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Jag kallar det medborgarskapande, vilket är en process som pågår hela livet. Jag har gjort fältstudier i två klasser, på det individuella programmet respektive det samhällsvetenskapliga programmet. Den övergripande frågan är hur medborgarskapande går till. Mer specifikt har jag tittat på hur elever upplever, känner, gör och relaterar till sin självbild, skolkoder och synen på kunskap. Utöver fältstudier har jag intervjuat elever och lärare, både enskilt och i grupp.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Sättet att möta eleverna i de här frågorna skiljer sig avsevärt mellan de olika programmen. I samhällsvetarklassen är läraren väldigt noga med att föra en dialog med eleverna och få dem delaktiga. Vidare får eleverna höra att kan bidra, förväntas analysera och ta aktiv del av kunskaper.

– På IV-programmet är bilden den motsatta. Här får eleverna istället ofta höra att de måste kämpa, läsa och lyssna på läraren för att kunna förstå. Målet med kunskap är att kunna göra ett val, snarare än att själv påverka. Tydligt är också att om någon elev på IV-programmet drar egna slutsatser så premieras de inte av läraren.

– I gruppdiskussionerna med tjejer i samhällsklassen framkommer hur de aktivt använder sin relationella förmåga för att anpassa sig efter lärarens förväntningar, vilket också är en förklaring till flickors generellt sett högre betyg. Tjejerna har mycket klart för sig hur och vad de ska göra för att anpassa sig, som att sitta rak i ryggen, titta på läraren och räcka upp handen oavsett de kan svaret eller inte. Killarnas svar på hur de gör för att möta lärarens förväntningar handlar mer om att ”läsa läxor”.

Vad överraskade dig?

– Att det var så stora skillnader mellan programmen. Jag hade visserligen en förförståelse att de skulle se olika ut men inte på den här nivån.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att min bok kan vara ett underlag för blivande lärare i diskussioner kring skolans demokratiuppdrag. Framför allt om hur skolan kan hjälpa elever på IV-programmet att utveckla sitt analytiska tänkande. Men också att stödja och avlasta flickor i deras många gånger alltför stora ansvarstagande.

Susanne Sawander