Olika sätt att samarbeta får olika betydelse för möjligheter till erfarenhetsutbyten
Samarbete innebär inte automatiskt att medarbetare lär av varandra. Det konstaterar Lisbeth Stedt i sin avhandling om hur lärares olika sätt att samarbeta får olika betydelse för deras möjligheter till erfarenhetsutbyten.
Född 1963
i Stockholm
Disputerade 2013-03-15
vid Stockholms universitet
Samarbete och lärande: Om friktion, uppgifters komplexitet och erfarenhetsutbyten i samarbete
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är intresserad av organiserandeprocesser och människors lärvillkor i arbetslivet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om hur man kan förstå samarbete som en potential för möjligheten att lära av varandra. Närmare bestämt vad det är som hindrar eller möjliggör utbyte av erfarenheter vid olika sätt att samarbeta. Lärarna som studeras i min avhandling exemplifierar hur medarbetare kan forma villkor för samarbete, och vilken betydelse dessa villkor har för möjligheten att utbyta erfarenheter.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Arbetsfördelningen tycks ha betydelse för hur villkor för samarbete formas, och hur erfarenhetsutbyten kan främjas. Olika grad av friktion kan uppstå mellan lärarnas konkreta arbetsutförande till följd av hur arbetsfördelningen ser ut. Friktion innebär såväl ett hinder i arbetet som möjlighet att lära av varandra. Lärarnas möjligheter till samarbete som rymmer möjligheten att lära av varandra kan sägas ligga i huruvida friktion uppstår och överbryggas genom erfarenhetsutbyten och överenskommelser.
– I avhandlingen identifieras tre samarbetsformer där lärarna hanterar friktionen olika. I ”samspel”, som innebär en kombination av att lärarna ser varandras arbetsutförande och hög grad av friktion, har lärarna störst möjligheter att överbrygga friktionen. I ”ansvarsfördelning” undviker lärarna friktionen genom att på förhand ansvarsfördela arbetet individuellt så att friktion inte uppstår.
– I ”hämmad förhandling” har lärarna ambitionen att samarbeta kring mer komplexa uppgifter samt agera lika men ansvarsfördelar individuellt så att friktion inte uppstår mellan dem i arbetsutövandet. Detta medför en risk för ett samarbete som saknar organisatoriskt stöd. Försök att samarbeta kring komplexa frågor verkar också i högre grad orsaka kommunikativ och maktrelaterad friktion, som förefaller vara svårare att överbrygga.
Vad överraskade dig?
– Trots att skolans arbetskultur ofta beskrivs vara individualistisk såg jag en stark samarbetskultur.
Vilka har nytta av dina resultat?
– Det här är ju inte bara en skolfråga utan rör samarbete mellan medarbetare generellt. Samarbete är ofta resurskrävande för både medarbetare och organisation. Det är därför viktigt att våga ställa frågan till vilken nytta man ska samarbeta och sedan organisera arbetet på ett sätt som stöder samarbetets ändamål.
Susanne Sawander