Olika perspektiv lär elever resonera kritiskt

Genom att synliggöra att rättvisa kan ses utifrån olika antaganden kan elever lära sig att resonera kritiskt i olika samhällsfrågor. Det visar Malin Tväråna i sin praktiknära forskning om undervisning i samhällskunskap.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad gymnasielärare i samhällskunskap och något jag och mina kollegor ofta funderade över var just hur man bäst undervisar i att resonera kritiskt i värdegrundade samhällsfrågor. Det finns få utarbetade didaktiska redskap för detta, och för de elever som inte har vanan att resonera och diskutera med sig hemifrån kan det här vara svårt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Vad det innebär att kunna resonera kritiskt i rättvisefrågor och hur lärare kan undervisa i det. Avhandlingen bygger dels på en learning study tillsammans med fem lärarlag, dels på analyser av materialet.

– De fem lärarlagen bestod av totalt 17 lärare och knappt 300 elever från årskurs två och sex i grundskolan samt gymnasiet. Lärarlagen har genom ett cykliskt undervisningsutvecklande undersökt olika former av undervisning genom att designa, genomföra, spela in och revidera sin undervisning.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– För att bäst kunna undervisa i kritisk analys av rättvisefrågor behöver lärare synliggöra att rättvisa är ett omtvistat begrepp och kan ses utifrån olika antaganden. Syftet med att kritisk samhällsanalys är att pröva olika antaganden snarare än att driva sin egen åsikt. Vad som ofta sker i undervisningen är just att alla elever ska få uttrycka sin åsikt men det är inte samma sak som att kritiskt granska andras ställningstagande.

– Resultaten visar också att den undervisning vi utvecklade även kan användas i de lägre årskurserna. Med de yngre arbetade vi exempelvis med att diskutera olika rättviseperspektiv utifrån frågan om hur plåster bäst borde fördelas – till alla enligt likhetsperspektivet, utifrån behov, eller merit.

– Avhandlingen rymmer också en modell för samhällsanalytiskt tänkande. Det är ett didaktiskt redskap, vilket det inte finns så många av i ämnet samhällskunskap, som kan användas i undervisningen. Det finns ingen tydlig formulering av vad progression inom samhällskunskap består i. Med grund i min forskning föreslår jag att den kan bestå i att kunna utföra kritisk analys allt mer självständigt, välgrundat och innovativt.

Vad överraskade dig?

– Hur enkelt det faktiskt är att få elever, även de yngre, att utveckla ett kritiskt granskande resonemang om de först får veta vilka olika perspektiv som finns. Strukturen är densamma och ju äldre eleverna blir desto fylligare och mer komplexa kan frågeställningarna bli. Här skiljer sig mina resultat från teorier om att kunskap krävs före analys, en syn som också framhävs alltmer i skoldebatten. Men min forskning visar att elever behöver både kunskap och analys samtidigt för att utveckla ett kritiskt omdöme i samhällskunskap.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och lärarutbildare men även de som arbetar mer övergripande med läroplaner och liknande. Jag hoppas också att resultaten kan bidra till samhällskunskapsdidaktiken i stort.

Susanne Sawander