Olika barndom för barn till psykiskt sjuka

Annemi Skerfving har intervjuat barn till föräldrar med allvarlig psykisk sjukdom. Deras berättelser visar på stora variationer i livsvillkor.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag hade tänkt skriva om långtidsplacerade fosterbarn men bytte spår. Jag jobbade med forskning på Socialstyrelsen och FoU-enheten i Stockholm när jag fick en fråga vad man ska göra då patienter inom vuxenpsykiatrin har barn. Tillsammans med en kollega gjorde jag en undersökning på Beckomberga sjukhus som jag sedan föreläste en hel del om. Jag fick fler uppdrag och det ena gav det andra.

Vad handlar avhandlingen om?

Om barndom. Jag har intervjuat barn till personer med allvarliga psykiska problem och beskriver hur deras vardag ser ut. Barnen var mellan sju och arton år och hade gått i en stödgrupp. En del hade fått veta att föräldern var sjuk, andra inte.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Man kan inte tala om en slags barndom för barn med psykiskt sjuka föräldrar. Det är många faktorer som spelar in, som socialt skyddsnät, relationerna inom familjen och vilken av föräldrarna som är sjuk. Jag använder fyra kategorier: Den välordnade barndomen, där det enda problemet var att en förälder var psykiskt sjuk. Den konfliktfyllda barndomen, där föräldrarna inte kommer överens och även drar in barnen i problemen. Sen fanns den problemfyllda barndomen, där det finns ytterligare problem, som att mat och kläder inte fungerar eller att det är en väldigt stor syskonskara. Och slutligen den utsatta barndomen, där båda föräldrarna var sjuka och barnen var omhändertagna av socialtjänsten.

Vad överraskade dig?

Att det hade så stor betydelse om det var mamma eller pappa som var sjuk. Pappor har inte samma självklara föräldramandat. Och att barnen pratar om sig själva som aktörer. De lägger upp strategier för att hantera situationen, oavsett ålder. Men de minsta har väldigt lite handlingsutrymme. Dömer domstolen till umgänge har de inget val, även om gråter och inte vill. Någon beskrev hur förskolepersonalen drog loss henne från en ribbstol där hon klängt sig fast och lämnade henne till pappan. Jag har inga svar, men när ett barn sätter sig på tvären kan man undra varför. Och fundera på om det finns andra sätt.

Vem har nytta av dina resultat?

Vuxenpsykiatrin förstås, men även socialtjänsten och familjerätten. Och personal inom skola och förskola. Avhandlingen ger en inblick i en värld man annars inte ser och visar hur barnen har det. Barnen vittnar både om lärare och skolsköterskor som betytt jättemycket, och om lärare de öppnat sig för som sedan svikit deras förtroende.

Annika Larsson Sjöberg