Flytt och vräkning ökar risk för skolmisslyckanden

Vräkning och upprepade flyttar ökar risken att inte nå gymnasieexamen. Det visar Anna Kahlmeter som forskat om hur kritiska händelser i unga år påverkar framtiden.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom i grunden och har alltid varit intresserad av frågor kring social utsatthet och exkludering, och då särskilt gruppen unga vuxna. Under den här perioden, innan klivet in i vuxenlivet, sker ofta väldigt mycket.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om hur upplevda kritiska händelser påverkar framtiden för unga som befinner sig i övergången till vuxenlivet. Avhandlingen består av tre olika studier, varav den första undersöker hur boendeinstabilitet, exempelvis flytt, vräkning eller hot om det senare, hänger samman med att inte lyckas nå gymnasieexamen. Den andra studien undersöker sambandet mellan ekonomisk utsatthet i unga år och etablering på arbetsmarknaden. I den sista studien har jag tittat på hur utsatthet för allvarligt våld som krävt sjukhusvård påverkar etablering på arbetsmarknaden. Samtliga studier bygger på registerdata.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Generellt visar resultaten att kritiska händelser i den här åldern innebär en förhöjd risk för social exkludering både på kort och lång sikt. Men det finns skillnader mellan grupper. Att under gymnasieåren flytta någon enstaka gång påverkar inte möjligheten nå examen. Det gör däremot upprepade flyttar, och även enstaka flyttar om det handlar om långa avstånd, då risken ökar påtagligt. Däremot syns ingen ökad risk för att inte nå examen vid hot om vräkning, alltså där vräkningen avstyrts. Det här är ett intressant resultat som tyder på att arbete med att förhindra vräkningar kan verka skyddande för gymnasieelevers möjlighet att fullgöra sin skolgång. Gymnasieelever som upplevt vräkningar löper betydligt högre risk att inte nå examen inom fyra år. Sammantaget visar den här studien att bostadsinstabilitet är tydligt kopplat till elevers gymnasieexamen.

– Unga som inleder sitt vuxenliv med omfattande behov av ekonomiskt stöd löper stor risk för att utestängas från arbetsmarknaden under femton år framåt. En kortare period som bidragstagare innebär däremot ingen större risk. I det här fallet fungerar alltså det ekonomiska stödet som tänkt, att det ska stötta över en period. Sambandet mellan misslyckad etablering på arbetsmarknaden och att i unga år utsättas för allvarligt våld är tydlig.

– Ett intressant resultat här är det finns stora skillnader mellan könen. Hos kvinnors syns ett tydligt samband, både hos de som enbart har utsatts för våld och hos dem som både varit våldsutsatta och som själv också varit förövare. Bland män syns det här sambandet bara i gruppen som både har utsatts för våld och som själv varit förövare. Män som enbart varit utsatta för våld löper alltså inte samma risk att exkluderas från arbetsmarknaden.

Vad överraskade dig?

– Egentligen hade jag förväntat mig starkare samband mellan de olika kritiska händelserna och risken för social exkludering eller att inte nå gymnasieexamen. Kanske beror det på att jag jämfört mina resultat med tidigare studier som i huvudsak är gjorda i USA, en välfärdskontext som skiljer sig markant från Sverige. Jag kan bara spekulera kring att det i Sverige finns ett starkare inbyggt socialt skydd som dämpar vissa risker.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror de är relevanta för alla som arbetar med sociala frågor, såväl kring policy som praktik. Jag hoppas att resultaten kan bidra med kunskap, särskilt vad gäller vikten av att förebygga vräkningar. Behovet av ett långsiktigt stöd som inte bara fokuserar på det direkta behovet av skydd, i synnerhet för våldsutsatta unga kvinnor, är ett också resultat som kan vara relevant.

Susanne Sawander