Ökad delaktighet i habiliteringen

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag började arbeta som sjukgymnast med barn och ungdomar inom habiliteringen i mitten av 80-talet. Jag har upplevt en utveckling som går mot att barn ska vara delaktiga i sin habilitering. Habiliteringsinsatser måste relateras till barns fungerande i olika vardagssituationer, annars förstår de inte meningen med att träna. Det är likadant för barn i behov av särskilt stöd i skolan det gäller att motivera dem.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag ville se vad som händer när personal får kännedom om WHO:s Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, barn- och ungdomsversionen ICF-CY, och de grundläggande värderingar som finns i den. Jag ville göra klassificeringen tillgänglig och för att göra det praktiskt i vardagsarbetet behövde omfattningen reduceras. Det saknades strukturerade modeller för hur man gör barn mer delaktiga, därför bestämde jag mig att fokusera på barns vardagssituationer, och på att få fram en modell som är användbar för alla som arbetar med barn.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Personalens kartläggningssamtal med familjer fördjupades och de ökade sitt fokus på just barnens delaktighet och miljön kring barnet. Det är viktigt eftersom det oftast är omgivningsfaktorer som man kan ändra för att få förbättringar på kort sikt. Det handlar om att anpassa kraven på barnet och inte enbart fokusera på barnets tillkortakommanden. I skolans värld är klassrummet, lärare och pedagogiken viktiga omgivningsfaktorer. För skolpersonal tror jag att mitt budskap i första hand handlar om att se på barnet i sitt sammanhang och bedöma vad i dess omgivning som påverkar deltagandet i olika vardagliga situationer. Man ändrar snabbare på det som finns runt om än på barnet själv.

Vad överraskade dig?

– Att personalen, om man jämför med föräldrar, tänker mindre på situationer som barnet befinner sig i hemma och på fritiden. De måste bli bättre på att ställa frågor till barnen om vad som intresserar dem på fritiden. Barnen får mest frågor om hur det fungerar att äta och gå på toaletten, inte hur det verkligen fungerar att hänga med kompisar vilket är något som skulle kunna motivera barnen att träna.

Vem har nytta av dina resultat?

– På sikt hoppas jag att habiliteringspersonal och personal i skolan får nytta av resultaten. De som har kontakt med barn i behov av särskilt stöd kan få stöd i mitt material för att på ett strukturerat sätt ta reda på vad barnen själva tycker de behöver hjälp med.