Myt om flickors ointresse för teknik

Fakta

Ulrika Sultan

Bor i Nora
Född år 1977

Disputerade 2024-04-05
vid Linköpings universitet

Avhandling

In whose eyes am I technical? Exploring the ‘problem’ of the (non)technical girl

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit en problemlösande person och har fått höra att jag är väldigt kreativ. När jag gick på lärarutbildningen fanns det en ny kurs i teknik för lärare, och jag insåg att den innehöll allt som jag var nyfiken på. En helt ny värld öppnade sig för mig när jag gick kursen, och en av lärarna frågade om jag inte skulle byta till ingenjörsutbildning eftersom jag var så teknisk. Då insåg jag att jag hade varit teknisk i hela mitt liv, men man hade alltid sagt att jag var kreativ i stället.

– När jag började jobba som lärare och undervisade i teknik insåg jag att alla pratade om att flickor inte är intresserade av ämnet. Men min personliga upplevelse var en helt annan och de elever som jag undervisade, både flickor och pojkar från sex till tolv år, visade ett starkt intresse för teknik. Det här skavde i mig och jag bestämde mig för att forska om flickors teknikintresse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen syftar till att kritiskt titta på vad som är problemet med den ”teknikointresserade” flickan, och består av fyra studier. Den första studien undersöker hur flickors teknikintresse ser ut enligt internationella studier. Studien visade att flickor inte verkar vara så teknikintresserade, men jag och mina handledare insåg att forskningen inte var gjord i klassrum, den består till stor del av enkäter. Man har också förutsatt att flickorna ska vara intresserade av en speciell sorts teknik, de har inte haft det här breda perspektivet på teknik som vi har i Sverige. Vi bestämde oss för att göra klassrumsstudier, så avhandlingens andra studie är gjord i teknikklassrum från årskurs 3 till årskurs 6. Den tredje undersöker flickors teknikintresse utanför skolan och är gjord på sommarläger för teknikintresserade flickor och består av observationer och intervjuer. Den fjärde studien är en didaktisk studie som riktar sig till lärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– När vi tänker oss en strategi med olika insatser för att lyfta STEM-ämnena (Science, Technology, Engineering and Mathematics) i Sverige så kan den inte bygga på gamla myter och föreställningar om flickors teknikintresse eller intresse för STEM. Att flickor inte är intresserade av teknik är något som upprepas i samhällsdebatten trots att det inte är en svartvit sanning. Insatserna skulle kunna bli mycket mer effektiva om vi slutade prata om flickor som ointresserade av teknik.

– Läraren som deltog i den andra studien gjorde allt det som forskningen säger att man ska göra för att lyckas med teknikundervisningen. Trots det uttryckte de elva- till tolvåriga tjejerna tydligt i klassrummet att de inte såg sig som tekniska och att de inte kan teknik, vilket var nedslående. Ingen reagerade på det vilket visar hur accepterad den uppfattningen är. Det var också väldigt fascinerande att de så tydligt gav bort tekniken till pojkarna i klassrummet. Även om pojkarna sa att de inte heller kunde, så fortsatte flickorna att ställa frågor till dem och undrade om pojkarna kunde hjälpa dem. Studien på sommarlägret visar att flickorna som deltog upplever att de är ensamma om att gilla teknik i sin klass eller skola, vilket är väldigt sorgligt. Lägret skapade möjligheter för dem att utveckla sin känsla av att vara tekniska och skapa en känsla av tillhörighet. Så mötesplatser där man får vara teknisk blir jätteviktiga för de här tjejerna.

– Ett viktigt resultat är att man som lärare ställer sig kritiska frågor i klassrummet och undersöker vad som händer om man antar ett genusperspektiv på teknikundervisningen. Hur kan vi stödja flickorna genom att se på saker på ett annat sätt? I avhandlingen pekar jag på potentiella könsrelaterade fallgropar i teknikundervisningen.

Ett viktigt resultat är att man som lärare ställer sig kritiska frågor i klassrummet och undersöker vad som händer om man antar ett genusperspektiv på teknikundervisningen.

Ulrika Sultan

Vad överraskade dig?

– Det överraskade mig hur stark myten om den teknikointresserad flickan är. Redan på 1970-talet konstaterade Skolöverstyrelsen att vi kanske inte ska förutsätta att flickor inte är intresserade av teknik, men det har inte hänt så mycket sedan dess. Det var också väldigt starkt att ta del av flickornas egna röster om att de känner sig ensamma om att tycka om teknik. De blir hela tiden ifrågasatta för sin kompetens eller sitt intresse. Det hade jag inte räknat med.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det är viktigt att politiken lutar sig mot forskning och slutar att göra saker som inte fungerar. Skolhuvudmän och skolledare behöver förstå att unga personer behöver stöd i sitt teknikintresse för att behålla det – och att det här stödet behöver se ut på olika sätt beroende på ålder.