Musikalisk kunskap skapas i takt

Elever i skolan lär sig snabbt att spela tillsammans när de instrueras multimodalt i takt och i jämn puls. Det visar Annika Falthin som har skrivit en avhandling om musikaliskt meningsskapande i musikundervisning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det var en naturlig följd av min licentiatuppsats. I den undersökningen utvecklade jag ett transkriptionssystem som visualiserade när högstadieelever musicerade samtidigt som de redovisade ett skolstoff. Jag undersökte förhållandet mellan vad eleverna berättade, spelade, hur de gestikulerade, riktade sig och så vidare. Då handlade det om hur unga använde musik i andra skolämnen än musikämnet. Eftersom jag har ett stort intresse för musikaliskt lärande och musikundervisning i skola ville jag vidare prova och utveckla transkriptionsmodellen för att undersöka ungas lärande i musik och på så sätt kunna bidra med ny kunskap i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om musikaliskt meningsskapande och lärande när unga i heterogena klasser lär sig musicera tillsammans. Jag avgränsade undersökningen till att behandla musikundervisning i två klasser, årskurs åtta, och deras musiklärare. Avhandlingen belyser vad undervisningen erbjuder eleverna och hur lärare och elever interagerar multimodalt samt hur eleverna genom musicerandet skapar sammanhang för sina handlingar och musiken de spelar. Multimodalt i det här sammanhanget innebär att jag har undersökt hur lärare och elever använder och länkar ihop kroppsliga rörelser, klingande och verbala ljud, olika former av grafisk notation samt musikinstrument i undervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt resultat är att det gick fort för elever att lära sig när läraren arbetade i förhållande till musikens puls, i timing. Det gällde särskilt när en enskild elev hade lärarens odelade uppmärksamhet. Under endast någon minut utvecklades ett turtagande där eleven i timing direkt översatte lärarens ljud, rörelser och notbild till vad som skulle spelas på instrumentet. Muntlig information som bröt mot musikens puls skapade inte samma förståelse och kunde ibland skapa missförstånd.

– Ett annat resultat är hur läraren arbetade med igenkännande som förflyttade sig mellan olika teckensystem som ljud, rörelser och notbilder. Jag benämner det som transmodalt igenkännande. Läraren växlade mellan olika kombinationer av kommunikativa tecken och särskilt instrumenthärmande ljud skapade förståelse hos eleverna. De översatte ljud till notbilden och rörelser för att förstå när och hur de skulle spela.

– Väsentliga resultat är också att elevernas upplevelse av att spela tillsammans, såväl när det fungerade som inte fungerade, skapade erfarenheter hos eleverna av vad som räknades som musikalisk kunskap i sammanhanget. De kunde själva relatera sina kunskaper till de olika betygsnivåerna vilket visade sig överensstämma med lärarens betygssättning. Eleverna behövde sällan eller inte alls verbala förklaringar om vad som erkändes som kunskap.

Vad överraskade dig?

– Min empiri är hämtad från 2012, det betyder att eleverna ingick i den första kullen i LGR 11. Jag trodde att jag skulle möta nervositet kring det nya betygssystemet men varken eleverna eller lärarens förhållningssätt visade något sådant. Att lärare är betydelsefulla visste jag men jag hade inte förväntat mig att lärares instruktioner kunde skapa så starka kroppsliga erfarenheter hos eleverna som det visade sig göra.

Vem har nytta av dina resultat?

– Exemplen som jag beskrivit är användbara för musiklärare att relatera sin egen undervisning till likväl som de kan fungera för att resonera kring i lärarutbildning. Särskilt väsentligt är att ta del av hur sammanhang skapas mellan olika former av instruktioner när de instrueras i jämn puls i förhållande till den musik som ska läras. Vidare visar avhandlingen betydelsen av att varje elev hinner få individuell hjälp av läraren, även om det bara sker under någon minut så visade det sig vara direkt avgörande för elevens lärande. För forskningen kan det vara intressant att ta del av sättet som jag har transkriberat arbetet, vilket kan leda till vidare metodutveckling.

Åsa Lasson