Mest teknikprat när bilduppgifter blir digitala

När elever på grundskolan får bilduppgifter som ska göras med hjälp av digital teknik handlar samtalen i klassrummet till stor del om tekniken i sig. Catrine Björck har följt tre bildlärares arbete och efterlyser större fokus på samtal om bilders funktion och budskap.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv arbetat som bildlärare i många år och har jobbat med digitala tekniker, men kände att det inte funkade särskilt bra. Det blev inget bra samtal och jag blev ganska besviken efter varje lektion. I skolan är det stressigt så jag hann aldrig reflektera över varför det inte blev bra. När jag fick chansen att forska villa jag titta på det, samtidigt som jag var intresserad av hur man pratar om bildkommunikation i undervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur tre bildlärare i grundskolan didaktiskt arrangerar sin undervisning när eleverna jobbar med digital teknik, i det här fallet datorer. Jag har följt dem i en uppgift, från start till slut, vilket varierade mellan sex och tolv veckor. Jag satte en minivideokamera på läraren så att jag skulle höra vad eleverna och läraren pratade om, men också se skärmen där de arbetade.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att lärarna hade en gedigen planering av sina uppgifter och man pratade ganska mycket om visuell kommunikation och vad man skulle förmedla med sina bilder i inledningsskedet av det didaktiska upplägget. Men när eleverna jobbade med datorerna försvann mycket av det samtalet, som blev väldigt fokuserat på teknik. Om eleverna ville ha hjälp att göra något visade läraren hur, men frågade inte varför man ville att bilden skulle se ut så.

– Det är viktigt att under processen få in didaktiska samtal om varför eleverna gör sina bilder som de gör. Det kom hos en av informanterna där man i slutet hade en redovisning och diskuterade bilderna och varför man hade gjort på ett visst sätt. Då kom det till exempel fram att andra kunde missförstå bilden, men då fanns det inte tid att göra något åt det, utan det fick man ta med sig till nästa uppgift. De andra två hade ingen redovisning där man pratade om bilderna. Man behöver planera det för att inte missa den biten.

– Det kom också fram att eleverna inte riktigt hade språket för att uttrycka vad de ville visa med sina bilder. De kunde säga: ”jag vill att den här ska bli lite coolare” utan att tala om det egentligen syftet med bilden. Man behöver jobba med bildanalys på ett annat sätt och ge dem ett språk för att tala om bilder. Vad menar jag med att en bild ska vara cool?

Vad överraskade dig?

– Det var framförallt att det blev så mycket teknik. Även när eleverna ställde frågor som skulle kunna varit inledningen till att prata om den visuella kommunikationen så svarade lärarna med hur man löste det tekniskt i programmet. Jag trodde nog att lärarna skulle följa upp och ställa fler frågor om vad eleverna ville uttrycka med sina bilder.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare som arbetar med bild på olika sätt i grundskolan och gymnasieskolan. Jag ville att den skulle vara användbar för lärare på fältet och den är därför skriven på svenska. Jag hoppas att man kan känna igen sig själv och själva processen och ha användning för det i sin didaktiska planering.

Annelie Drewsen