Mer kreativitet i klassrummet

Michael Håkansson har undersökt hur den politiska dimensionen framträder som undervisnings- och lärandeinnehåll. Han menar att skolan utöver att utveckla elevernas kritiska tänkande även behöver hjälpa dem att utveckla en kreativ förmåga.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som lärare i samhällskunskap där demokratifrågor är en central del. Framförallt frågan om hur mycket olikhet som ryms inom en gemenskap. Huvudinspirationen kommer från mina tre viktigaste intressen; undervisning, politik och sport.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om utbildning för hållbar utveckling som består av en ekologisk, en ekonomisk och en social dimension. Det centrala i min avhandling är de sociala relationerna. Jag undersöker om, och i så fall hur, undervisningen i skolan kan bidra till förmågan att leva tillsammans med sina meningsmotståndare trots att man tycker diametralt olika.

– Ett exempel på en kontroversiell fråga i Sverige är vargfrågan. Hur kan man komma fram till ett gemensamt beslut i en sådan fråga? Avhandlingens utbildningsmässiga relevans är att sätta fokus på vad eleverna lär sig genom att delta i diskussioner där det inte finns ett rätt svar. Särskilt i politiska frågor som inkluderar känslor. I den politiska debatten sägs ofta att det är viktigt att kunna hålla isär kunskap och känslor. Men jag menar att det kanske inte är möjligt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mitt viktigaste bidrag är en modell över olika sätt som det politiska kan framträda i klassrummet som undervisnings- och lärandeinnehåll. Modellen kan delas in i olika rubriker: demokratisk delaktighet, politisk reflektion, och politisk deliberation, som handlar om att lära sig att argumentera och ta ställning i olika frågor, samt politiska ögonblick. Min idé är att ett politiskt ögonblick startar i en känsla som man inte kan sätta ord på. Men när vi får känslan börjar vi analysera varför vi exempelvis blir arga när någon säger något, och så fattar vi ett beslut utifrån det.

– Ett annat resultat handlar om att det finns ett enormt fokus i svensk skola på att lära elever att utveckla en förmåga för kritiskt tänkande. Jag menar att vi måste komplettera den kritiska förmågan med en kreativ förmåga. Ta exempelvis vargfrågan där det finns två grupperingar som står helt mot varandra – med en kreativ förmåga kan man se något nytt i frågan som vi inte kände till innan. Det vi redan känner till har lett oss fram till dagens ohållbara situation, vi måste tänka i nya banor.

Vad överraskade dig?

– Att vi har sociala relationer som är förutsägbara och viktiga för att hålla ihop. Och sen har vi politiska relationer och de är oförutsägbara, vi vet inte var de tar vägen. I värsta fall leder de till antagonism – att vi blir osams och tar till våld.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i praktiken och lärarutbildningen, särskilt i samhällskunskap. Min avhandling kan nyansera begreppen om det politiska i vår tillvaro.

Åsa Lasson