Mer fysisk träning viktigt för unga med utvecklingsstörning

Ungdomar med utvecklingsstörning har sämre kondition, muskelstyrka och balans jämfört med andra ungdomar. Med mer fysisk aktivitet på schemat och fokus på balansövningar skulle deras livsvillkor förbättras, menar Sven Blomqvist.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag jobbar med forskning och utveckling vid Svenskt utvecklingscenter för handikappidrott och fann i ett projekt att personer med utvecklingsstörning har avsevärt sämre balans jämfört med andra. Det här gör att de har svårt att ta sig fram i mörker och halka, det hämmar dem i deras liv, och jag ville finna ett sätt om hur man aktivt kunde jobba för att stödja den här gruppen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om balansstörningar hos personer med utvecklingsstörning. Jag jämförde 100 ungdomar mellan 16-20 år med utvecklingsstörning med en grupp på 150 andra ungdomar. De testades i balans, styrka och kondition.

– I balans testades både hur snabbt de reagerade samt hur mycket muskelstyrka som användes. Gruppen med personer med utvecklingsstörning fick också svara på frågor hur de själva uppfattade sin fysik och hälsa.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att gruppen med utvecklingsstörning hade genomgående sämre resultat. De hade sämre balans, var svagare muskulärt och hade också sämre förmåga att anpassa muskelsvaret vid upprepade balansstörningar. Den senare testen har ju med inlärning att göra, personer med utvecklingsstörning har helt enkelt svårare att lära sig att anpassa kroppen vid balansstörning. Däremot tyder inget på att fysisk aktivitet rent generellt leder till bättre balans. För detta krävs särskild balansträning.

– Min studie visar också att ungdomar, särskilt tjejer, med utvecklingsstörning rör sig mindre jämfört med andra ungdomar. Unga med utvecklingsstörning hade också svårt att uppskatta sin egen fysik, många ansåg sig vara i bättre form än vad de egentligen var.

Vad överraskade dig?

– Att dessa ungdomar hade så dålig kondition och fysik! Det finns hur mycket forskning som helst som vittnar om att fysisk aktivitet är bra för inlärning.

– För den här gruppen är det särskilt viktigt eftersom det skulle kunna göra så stor skillnad för dem i deras vardagliga liv.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas verkligen att resultaten tillfaller ungdomar med utvecklingsstörning. Det handlar inte om några konstigheter, utan om att få in mer fysisk träning med fokus på balans i deras liv. De skulle må bättre rent allmänt, men också få bättre balans som gynnar inlärningen. Här har både föräldrar, boendepersonal och skolan stort ansvar.

Susanne Sawander