Mer ”action” än teori i läromedel i litteratur

August Strindberg som actionhjälte. Läromedel i ämnet litteratur på gymnasiet vill gärna få ämnet att framstå som hippt. Men läromedlen saknar ett kritiskt förhållningssätt och har ett slående fokus på manliga författare, konstaterar Christoffer Dahl i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– I mitt arbete som lärare i svenska på gymnasiet och högstadiet har jag ofta märkt att det är ganska problematiskt att undervisa i litteratur och läsning. Många elever frågar sig varför de ska läsa litteratur. Det finns en tydlig spänning kring undervisning i litteratur – å ena sidan är det centralt i svenskämnet men å andra sidan läser allt färre.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt fem läromedelspaket i ämnet litteratur för studieförberedande ämnen i gymnasiet utifrån frågan hur dessa läromedel förmedlar ämnet. Jag har granskat allt från böckernas omslag, förord, bilder och illustrationer till hur de i text presenterar ämnet och författare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Majoriteten av böckerna lägger mycket vikt vid att fånga läsintresset och att få ämnet att framstå som hippt och fullt av ”action”. Exempelvis framställs Shakespeare som blodtörstig och Strindberg som en stridslysten och hårdför folkets man. Slående är också den tydliga värderingen av manliga respektive kvinnliga författare. Medan Selma Lagerlöf presenteras på 2-3 sidor får August Strindberg breda ut sig över 10-15 sidor. Detta är inget nytt resultat men en dyster bekräftelse på tidigare forskning.

– Ett annat resultat är läroböckernas avsaknad av kritiskt förhållningssätt till litteraturen. Litteratur som drivande av politiska, sociala eller andra samhällsfrågor tas endast upp i liten utsträckning. Teoretiska resonemang får också mindre plats liksom fackspråk och koppling till litteraturforskning. Sammantaget framstår läromedlen som ganska ensidiga, jag har tyvärr svårt att tro att de skapar något större engagemang för ämnet.

Vad överraskade dig?

– Att det var så stor skillnad mellan böckerna. De tematiskt disponerade läromedlen har ett tydligt fokus på nutida författare och ungdomskultur. De kronologiskt disponerade läromedlen är inriktade på klassisk litteratur och tar nästan inte upp några nutida författare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Definitivt lärare och läromedelsförfattare men textforskare. Jag hoppas resultaten kan leda till en diskussion om litteraturämnet.

Susanne Sawander