Matematikläroböcker används inte alltid som det var tänkt i undervisningen

Elever i årskurs 1 använder inte alltid matematikläroboken som det var tänkt – ibland tränar de till och med på ett annat matematikinnehåll än vad som var syftet med övningen. Det visar Malin Norbergs avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av lärande, jag tror att det hänger ihop med att jag är en nyfiken person. Intresset för barns matematiklärande väcktes när jag var lärarstudent, dessutom har jag jobbat tolv år som grundskollärare och tyckte att det var roligast att undervisa i matte. När jag blev antagen som doktorand var det ganska naturligt att fokusera på matematikläroboken eftersom den är en central del i matematikundervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om elevers arbete med matematikläroböcker i årskurs 1. Jag har gjort två studier, en läroboksstudie och en studie som bygger på ett videomaterial där jag har analyserat elevernas arbete med att skapa mening i arbetet med matematikläroboken. Jag har å ena sidan studerat vad läroboken är designad att erbjuda eleverna. Å andra sidan har jag tittat på elevernas meningsskapande, vad det är de tar fasta på och hur de använder matteboken.

– Teoretiskt utgår jag från ett designorienterat multimodalt perspektiv, där meningsskapande är centralt. Det hänger ihop med kommunikation och människors vilja att förstå varandra och att skapa mening. När man tittar på meningsskapande och kommunikation så tittar man på alla olika uttrycksformer som människan använder. När man pratar i telefon så blir det en typ av kommunikation, när man träffas kan man även läsa någons gester. I matteboken fokuserade jag på bilder, de skrivna orden och de matematiska symbolerna. I de digitala läromedlen blev det ytterligare uttrycksformer.

– I läroboksstudien har jag gjort två analyser, dels har jag gjort en kartläggning av alla läroboksserier för årskurs 1, sjutton olika läromedel. Jag har avgränsat mig till subtraktion för att kunna få en bild av hur svenska läromedel ser ut generellt. Dels valde jag ut två till fyra sidor från varje läroboksserie och gjorde en djupanalys och tittade på det multimodala – vad bilden, skriften och de matematiska symbolerna ger för information. I den andra studien har jag filmat arton elever i årskurs 1 när de jobbar med sidor ur sin matematiklärobok som jag har valt ut, som handlar om subtraktion. Där såg jag att bilderna var särskilt intressanta, det gjorde att jag i en av artiklarna har ett särskilt fokus på bilderna i matteböckerna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har sett att matematikläroboken är komplex och att den kan vara utmanande att arbeta med. Att elevernas meningsskapande inte alltid stämmer överens med det som var övningens syfte. Eleverna tränar ibland på ett annat matematikinnehåll än vad övningen designats att erbjuda. Något annat som jag såg var att de matematiska symbolerna, siffrorna, har en särställning redan i årskurs 1. Det fanns elever som exempelvis uttryckte att bilder är för de som inte är så bra på matte och att det är eftersträvansvärt att endast använda siffrorna. Det finns en risk att det kan leda till att elever som inte känner sig trygga att använda matematiska symboler eller siffror när de är 7-8 år kan uppleva sig som i lägre grad matematiska, att matematik inte är något för dem. Det är oroande. Vi behöver sträva efter att ha en matematikundervisning där alla barn känner att de är matematiska. Jag tänker att alla människor är matematiska, men man måste få upptäcka på vilket sätt. Det långsiktiga målet är att alla barn ska vara trygga att använda siffror, men när man är 7-8 år anser jag att man ska få uttrycka matematik på det sätt som man känner sig trygg. Mina resultat visar också att bilderna ibland kan innehålla information som inte behövs, som eleverna kanske tar fasta på och ger mening som kanske inte var det som var syftet med övningen.

Vad överraskade dig?

– Att bilderna sågs som en uttrycksform för de som inte är så bra på matte. Det gjorde mig både överraskad och bekymrad eftersom det kan begränsa eleverna. Om de tänker så kan de gå miste om lärtillfällen. Något annat som också överraskade mig var att rörliga bilder användes i ganska liten utsträckning i de digitala läroboksserierna. Det matematikområdet som jag tittade på, subtraktion, skulle passa väldigt bra att visa med rörliga bilder. Det är ju en begränsning i en vanlig tryckt lärobok som man ganska enkelt kan visa i en digital lärobok. Men jag måste lägga till att den kartläggning som jag gjorde sträcker sig fram till 2017, så det har ju kommit ut nya läromedel sedan dess.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas förstås att lärare ska ha nytta av resultaten, men även läroboksförfattare och lärarutbildare. Avhandlingen ger kunskap om elevers individuella arbete med matematikläroböcker, och det tänker jag kan vara stöttande när lärare ska planera och genomföra undervisning eftersom matteboken används mycket. Jag skriver fram en del indikationer på hur man kan utveckla matematikläroböcker, särskilt med fokus på subtraktion, som kan vara av intresse för läroboksförfattare. Till exempel visar mina resultat att det ibland finns information som kan vilseleda eleverna och att de kan lösa övningar utan att upptäcka vilken matematik som var tänkt att upptäckas.

Åsa Lasson