Matematiklärares planering – en ständigt pågående process

Matematiklärares planering är en process, svår att avgränsa. Det konstaterar Helena Grundén som synliggör en allmän idé om matematikundervisning och hur den påverkar lärare.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i grunden och har tidigare undervisat matematik på högstadiet. I den rollen upplevde jag att det fanns många olika idéer om matematikläraruppdraget. En särskild händelse som gick djupt i mig var när en skolledare frågade mig hur det gick med undervisningen i en grupp med elever som saknade betyg. När jag berättade att de inte skulle nå upp till godkänd nivå inför jullovet men troligtvis till vårterminen, sa min chef att ”måste de förstå så mycket, kan du inte bara lära dem hur de ska göra?” Det här har jag funderat på i många år, vad har vi för föreställningar om matematikundervisningen?

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt matematikundervisningen genom att utforska vad matematiklärare menar med planering av sin undervisning. Vad, var, när och hur planerar lärarna och vilka utomstående aktörer påverkar lärarnas planering? Den här delen av avhandlingen bygger på intervjuer med sex lärare från olika stadier och skolor spridda över hela landet samt fokusgruppsdiskussioner med 27 andra lärare i sex olika grupper. I både intervjuerna och fokusgruppen framkom att det finns en allmän idé eller syn på matematikämnet som påverkar lärarna i deras planering. För att få ett tydligare bild av hur idén ser ut och har förändrats över tid har jag sett nyhetsmedia som en representant för den allmänna debatten och tillsammans med en kollega granskat cirka 150 nyhets- och debattartiklar från år 1992 fram till år 2017.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Lärare har otroligt många olika tankar om vad de menar med planering – allt från att handgripligen sitta vid skrivbordet och arbeta fram uppgifter till whiteboardtavlan, laminera plastkort till mer abstrakt reflektion under en skogspromenad. Planering är med andra ord en process som är svår att avgränsa. Resultaten visar också att känslor är en viktig del. Att planera kan vara roligt och kreativt och framkalla positiva känslor. Men det framkom också att lärare kan känna sig mer eller mindre pressade att planera för en undervisning som bygger på den allmänna idén om en matematikundervisning som de själva inte riktigt tror på.

– Utöver aktörer med formell makt över lärarnas planering, det vill säga skolledare och skolpolitiker, finns också aktörer med informell makt. Det kan vara både kollegor, föräldrar och elever och just den allmänna idén eller synen på matematikämnet. Den sistnämnda aktören påverkar i sin tur samtliga aktörer, såväl formella som informella.

– Den allmänna idén om matematikundervisning har över tid har glidit mot ett allt större fokus på prestation, bedömningar och mätningar. Intressant är också att dessa prestationer, bedömningar och mätningar på senare år tenderar att vara av intresse inte bara för individen utan också för nationen. Samtidigt finns ett parallellt spår som visar att matematikundervisning blivit mer och mer varierad.

Vad överraskade dig?

– Framför allt den stora variation som ryms inom planering. Men också att känslor spelar så stor roll i planeringsprocessen. En överraskning var även att den allmänna idén om matematikundervisning påverkar ända in i klassrummet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att den kan bidra till diskussioner och reflektioner bland lärare men även skolledare och skolpolitiker.

Susanne Sawander