Mångfacetterade könsmönster i barns vardag
Pojkar kramar varandra lika ofta som flickor. Men flickor får ofta ansvaret att lugna ned stökiga pojkar. Ylva Odenbring har studerat könsmönster i barns vardag i sin avhandling ”Kramar, kategoriseringar och hjälpfröknar. Könskonstruktioner i interaktion i förskola, förskoleklass och skolår ett”.
Född 1974
i Kristianstad
Disputerade
2010-05-28
vid med avhandlingen:
Kramar, kategoriseringar och hjälpfröknar. Könskonstruktioner i interaktion i förskola, förskoleklass och skolår ett
Varför blev du intresserad av ämnet?
Jag har alltid varit intresserad och engagerad i frågor som rör jämställdhet och rättvisa.
Vad handlar avhandlingen om?
Jag har undersökt hur kön görs och konstrueras i samspelet mellan barn och mellan barn och pedagoger i en förskola, två förskoleklasser och en skolklass, årskurs ett. I den första delstudien har jag analyserat ett videomaterial från ett tidigare forskningsprojekt. Den andra delstudien bygger på ett fältarbete där jag följt en förskoleklass under en termin.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Jag fann att både pojkar och flickor använder sig av kramar inom den egna könsgruppen som ett sätt att kommunicera och uttrycka vänskap. Det här var intressant med tanke på att kramar inte en typ av agerande som vi traditionellt sett förväntar oss av pojkar. Ett annat resultat är att det som i tidigare forskning traditionellt kallas hjälpfröken faller ut i olika funktioner. En uppgift kallar jag blandade grupper och innebär att barnen ska se till att könen blandas vid exempelvis samling eller mellanmål. Detta ansvar föll alltid på flickorna som var i numerärt underläge i gruppen och helt enkelt ombads att sprida ut sig bland pojkarna. Flickorna var också ansvariga för funktionen som jag kallar stötdämpare, vilket innebar att de fick till uppgift att på olika sätt försöka lugna stökiga pojkar. Men när det gäller rollen som hjälpfröken, då barnen på eget eller lärarens initiativ hjälper till i verksamheten finns det inga skillnader mellan könen. Min avhandling visar att både flickor och pojkar vill vara hjälpfröken och att de lika ofta tilldelas rollen av läraren. Slutsatsen är att man både kan tala om en cementering av traditionella könsmönster samtidigt som resultaten också pekar på en möjlig förändring av könsrollerna.
Vad överraskade dig?
Att kramar visade sig vara ett lika viktigt sätt att kommunicera för pojkar som för flickor.
Vem har nytta av dina resultat?
Forskare inom fältet men också blivande och yrkesverksamma pedagoger. Avhandlingen används faktiskt redan som kurslitteratur på Högskolan i Borås.