Måluppfyllelsen högre när barn sätter egna mål

Kristina Vroland Nordstrand har undersökt hur barn med olika funktionshinder sätter egna mål och når dem. Hon konstaterar att barnens mål är nåbara med målinriktade insatser och pekar på vikten av att involvera barnen när man planerar olika insatser.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som arbetsterapeut inom barn och ungdomshabiliteringen länge och har funderat mycket på varför man inte involverar barnen mer i arbetet. Inom habiliteringen bygger allt på att sätta mål och planera för vilka insatser man ska få. Jag upptäckte att barn ofta har svårt att sätta egna mål eftersom det är en så pass abstrakt process. Det fanns inte något instrument inom habiliteringen för att fånga barnets perspektiv, men jag hittade en metod PEGS (The Perceived Efficacy and Goal Setting System) för hur barn kan beskriva sin egen aktivitetsförmåga och sätta egna mål.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har velat få mer kunskap om hur barn med olika typer av funktionsnedsättningar beskriver sin egen aktivitetsförmåga, och vilka mål de väljer när de själva får sätta mål för sina insatser inom habiliteringen. Målen är varierande och rör personligt vård, skolaktiviteter och fritidsaktiviteter. De som har ingått i avhandlingen är barn med olika funktionshinder som är mellan fem och tolv år med en språklig förmåga som motsvarar en femårings.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt resultat är att barnens egna mål väldigt tydligt skiljer sig från målen som deras föräldrar sätter. Ett annat resultat är att barnens mål är nåbara med målinriktade insatser – barnen i studien tränade intensivt för att klara av de mål som de satte upp. Det handlar om målinriktad träning som är en behandlingsmetod som fokuserar på lärandet av specifika aktiviteter, som exempelvis att cykla. Vill du bli duktig på att cykla ska du öva på att cykla – inte främst på att få bättre balans även om det är en viktig del när man cyklar. Barnen jobbar med själva aktiviteten som de vill klara av under en tidsbegränsad period. Träningen sker med stöd av lärare, personliga assistenter eller föräldrar beroende på mål. Mina resultat visar en tendens till att måluppfyllelsen är högre när barnen har satt sina egna mål. Det är viktigt att tänka att man behöver jobba mot målen med intensiv träning – det är inget som löser sig själv.

Vad överraskade dig?

– Jag intervjuade föräldrarna om hur de upplevde det när barnen fick sätta egna mål. Föräldrarna blev förvånade över att barnen hade ett eget perspektiv om vad som är viktigt att bli bättre på som inte stämde överens med föräldrarnas bild. Föräldrarna upplevde att målinriktad träning i kombination med att barnen satt sina egna mål innebar att barnen utvecklades mer än föräldrarna hade trott, men det krävdes också ett starkt engagemang från föräldrarna som kunde upplevas som krävande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min avhandling visar på vikten av att involvera barnen och mina resultat är applicerbara i olika miljöer där man jobbar med barn. Barn har en stor kompetens som vi måste nyttja inom sjukvård, skola och socialtjänst. Men man måste finna sina egna metoder. Min metod är väldigt användbar inom habiliteringen men den kan även fungera inom vissa delar av skolan.

Åsa Lasson

Foto: Inga-Lill Stenlund