Makerkulturen i fokus med nya begrepp

Makerkulturen bygger på samspel mellan människor, material och maskiner. Materialförståelse, materiell litteracitet, är en central del. Det visar Sophie Landwehrs Sydows avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag fastnade för makerkulturen genom ett tema som var formulerat för ett doktorandprojekt. Det var en ögonöppnare för mig, jag hade ingen tidigare personlig erfarenhet av makerkulturen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen undersöker det specifika samspelet mellan människor, makers, som utforskar maskiner och material. De maskiner som jag pratar om är framför allt sådana som från början har en industriell användning som 3D-printrar eller laserskärare. När det gäller material handlar det om traditionella material som trä, textil och metall som möter nyare ting, som sensorer eller kretsar. Processen som jag belyser handlar alltså om samspel, och det kan konkret vara exempelvis att sy in trådar som lyser i klädesplagg, bygga egna kretskort eller att skapa något med ett teknologiskt innanmäte med en yttre form av trä.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Avhandlingen som helhet bidrar till en bättre förståelse av en pågående praktik i makerkulturen. Det är en sammanläggningsavhandling där anpassning av maskiner och maskinsensibilitet – hur en maskin hanteras – är en av delarna. Resultaten där visar bland annat att det handlar om långa processer när maskiner moddas, det vill säga modifieras, vilket kan ske under kanske 3-4 år.

– En annan del som handlar om materiell litteracitet visar att materialförståelse har stor betydelse. Det kan nästan bli som en skattjakt att försöka förstå gamla ting och upptäcka vad en ursprunglig maker har avsett att skapa. Begreppet materiell litteracitet används alltmer.

– En tredje del handlar om maker mindset i förskolesammanhang. Det är följeforskning om pedagogers arbete och verksamheten på ett makerspace. Den delen följer arbetet med att öka pedagogers förståelse för material och maskin.

Vad överraskade dig?

– Jag blev överraskad av den stora glädjen, och viljan att lägga mycket tid som finns inom makerkulturen. Det handlar till stor del om en fritidssyssla. Det finns också en stor villighet att dela med sig av sina kunskaper.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min avhandling bidrar med en del i utforskandet av makerkulturen. Den kan läsas i samklang med annan forskning som har kommit. Jag hoppas att det bidrar till ett akademiskt samtal om interaktionen människa-maskin.

– I förskolevärlden hoppas jag att det finns en praktisk användning när det gäller begrepp. Jag har fått återkoppling från makerpedagoger att begreppen är en hjälp för att kommunicera.

– Makerpedagogerna sätter ord på sin egen praktik, vilket kommer i användning i arbetslaget och i kommunikation med till exempel föräldrarna.

Foto: Åse Karlén/Stockholms universitet