Kul och utvecklande med interaktiva miljöer

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Redan när jag jobbade som förskolelärare och socionom såg jag att det faktiskt inte satsas särskilt mycket resurser på funktionshindrade barn och ungdomar. Ofta handlar det dessutom om att, i all välmening förvisso, ge service snarare än att skapa förutsättningar för utveckling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Att med hjälp av interaktiva miljöer skapa förutsättningar för funktionshindrade och gravt handikappade barn och unga att uttrycka sig, lära sig, träna och ha kul. Det senare är centralt, eftersom mycket lärande och träning går av bara farten när man har roligt. Konkret går det till så att den funktionshindrade genom egna rörelser som registreras av censorer, styr ljus, ljud eller bilder. Kan personen bara röra en hand, ja då är det handen som styr. En stor del av poängen är att det inte bara rör om intellektuell stumulans utan lika mycket fysisk rehabilitering eftersom svårighetsgraden kan varieras. Personen tränas därmed att lyfta exempelvis handen lite högre för att påverka det ljud, ljus och bild man vill få fram.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att interaktiv teknik kan erbjuda direkt feedback på en aktiv handling för de här människorna och att det stimulerar dem till att träna mer samtidigt som de har roligt. Väldigt viktigt är också den ökade självkänsla som följer med att de själva hade kontrollen över skeendet. Arbetet visar också hur stor betydelse ett ickelärande sammanhang har för självförtroendet, som i sig ju är en god bas för lärande.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, massor. Mest överraskande var kanske den glädje som de funktionshindrade visade när de upptäckte att det var de som hade kontrollen, jag ryser nästan när jag tänker på hur tydligt det syntes när det gick upp för dem att ”wow, det är jag som har kontrollen”. Vad jag heller inte hade förväntat var hur viktig terapeutens roll är i sammanhanget. Det var fantastiskt att se det nära samarbete som uppstod mellan den funktionshindrade och terapeuten. Här finns stora möjligheter för terapeuten att individanpassa sitt arbete.

Vem har nytta av dina resultat?

– Givetvis alla funktionshindrade men också alla som arbetar med funktionshindrade.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att institutioner och skolor blir mindre rädda för att använda interaktivteknik av det här slaget eftersom det varken är dyrt eller krångligt. Vi är faktiskt i full färd med att bygga upp ett permanent interaktivt rum på en institution för funktionshindrade i Varde på västra Jylland.

Susanne Sawander