Magkänslan viktigast för expert

Hur blev du intresserad av ämnet?

Egentligen hade jag tänkt skriva en avhandling i teknikens didaktik, om grundskolans teknikämnen med utgångspunkt i hur man förstår komplicerade system. Jag började fundera på vad det beror på att vissa människor blir duktiga på ett område och jag läste om uppfinnare som Edison och Morse och försökte förstå hur de hade gått tillväga. Jag skrev en uppsats inom det här området, där jag försökte förstå tyst eller dold kunskap och de utvecklingssteg som finns när man går från att vara novis till expert. När jag skrev uppsatsen så snubblade jag över en massa referenser och artiklar från psykologin och medicinsk hjärnforskning.

Vad handlar avhandlingen om?

Hur utvecklar människan expertis inom en verksamhet eller ett yrkesområde? Mer specifikt handlar den om vårt undermedvetna och de undermedvetna inlärningssystemen och minnen som vi har. Vad jag påstår med stöd av andra forskares resultat är att vi har två olika mentala system som vi både ser, observerar, tar beslut och bedömer med hjälp av. Det ena är medvetet, där finns vår logik och rationalitet. Skolans kunskapstradition bygger mycket på detta system. Men jag har fokuserat på det andra systemet som är omedvetet och som bygger på sinnesupplevelser, på händelser som vi varit med om. Man kan säga att vi skapar minnen som bygger på sinnesupplevelser av när något gick bra eller snett. Systemet lär oss en massa saker, rutiner och vanor, som sen kan köra på av sig själva. Vi lär oss massa småsituationer som kroppen känner igen och vi bygger ett bibliotek av användbara upplevelser. Till slut presterar man mer, blir effektivare och utan ansträngning kommer man in i ett flowtillstånd. Det finns en del som menar att det här är det system som styr det mesta i vårt liv. Det är mycket lite som vi tar medvetna beslut om, till exempel när vi springer, går och pratar. Vi tänker ju aldrig på vilka ord vi ska använda.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Jag upptäckte att det går att förstå den tysta kunskapen, det som vi kallar för intuition, eller magkänsla. Det finns kunskap idag som förklarar utvecklingen medicinskt, vad som händer i hjärnan. Lägger man samman resultaten från olika forskningsområden får man en bra bild av hur människor utvecklas till experter. Inom yrkesutbildning borde man fortsätta använda människor som har tyst kunskap. De ser mer än andra, de kan överföra sin tysta kunskap och hjälpa novisen att bedöma, genom att uppmärksamma. Vi tappar massor av kompetens idag, när vi inte inser att de här människorna har en kunskap som inte går att skriva ner i en lärobok. Erfarna lärare som har förmågan att bedöma elevers lärande ersätts med ämneskunniga nyexaminerade lärare som inte har den här förmågan. De borde jobba tillsammans istället. Man kanske skulle utnyttja äldre medarbetare som mentorer, att de är med och gör bedömningar och ger goda råd. Det gäller att utnyttja dem så länge de är kvar i verksamheten, för när de går tar de mycket kompetens med sig. Det praktiska prövandet utvecklar tyst kunskap och det borde därför stärkas och utvecklas i stället för tvärtom. I dag drar man in på praktiska moment som praktik, studiebesök, VFU och laborationer eftersom det är kostsamt och man vet inte riktigt vad det är värt.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Jag blev överraskad över hur ickerationella och ologiska vi är. Hela undervisningssystemet bygger ju på att människan är rationell, att vi gör vad vi ska och utnyttjar vår kunskap. Men när vi fattar beslut, är det ofta omedvetna minnen som vi använder oss av. Något som också var förvånande är att detaljerna ofta har mindre betydelse än helheten för erfarna lärare när det till exempel ska bedöma en elev. En novis måste börja leta detaljer, de vågar sig inte på de övergripande bedömningskriterierna, men har man till exempel sett konståkning i tio år så ser man direkt om det är bra eller dåligt. Man behöver inte gå in på detaljerna utan man känner igen en helhet.

Vem har nytta av dina resultat?

Jag tror att min forskning kan ha en inverkan på yrkesutbildningar eftersom den handlar om hur människor gör bedömningar. Det här är ju en teori för yrkeslärande, hur man blir duktig i olika verksamheter. Jag har fått förfrågningar från alla möjliga håll, från Trafiksäkerhetsverket, Försvarets forskningsanstalt och polisen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Förutom att praktik är viktigt på lärarutbildningen så visar min forskning också att handledarens roll är viktigare än vad vi kanske tidigare trott. Jag tror att det borde finnas mer av ett mästar lärlingförhållande under praktiken. En erfaren lärare ser med hjälp av sina omedvetna minnen vad som händer klassrummet, men man kan inte begära att en lärarkandidat ska göra det. När det gäller eleverna i skolan så tror jag att vi måste skapa en mer förlåtande miljö. Det måste vara tillåtet att misslyckas, det får bli fel. Då släpper man loss idéer och upplevelser. Känner man att man blir bedömd kan den tysta kunskapen blockeras i hjärnan. Medvetandet tar över och vi försöker ta kontroll över det vi håller på med. Och medvetet gör vi inte alltid saker lika bra.