Mycket att vinna på mer idrott och hälsa i skolan

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit fascinerad av varför vissa människor tycker om att röra på sig, och andra inte. Själv älskar jag det, och jag har alltid undrat över varför inte alla andra tycker att det är lika roligt.
– Men forskningsfrågan, som växt fram under mitt yrkesliv som idrottslärare,var varför gymnasieungdomar på olika slags program verkade ha så väldigtolika ork och fysisk kapacitet. De hade ju inte valt sitt program på grundav idrotten. Jag ville veta om det verkligen var sådana stora skillnadermellan ungdomarna på de teoretiska respektive praktiska programmen somdet verkade.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om fysisk aktivitet, i ett livsperspektiv. Min utgångspunkt har varit tonåringar. Jag ser tonåren som ett resultat av barndomen och en förutsägelse om vuxenlivet, därför är de åren så intressanta.
– Jag har studerat drygt 300 tonåringar, samt 270 till 300 sex- till tolvåringarunder fyra års tid. Jag gjorde studien av barnen för att jag villese hur den fysiska kapaciteten grundläggs, och utvecklas under barndomen,och vilken betydelse skolans dos av fysisk aktivitet kan ha på denna utveckling.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Först och främst att det ÄR stora skillnader vad gäller fysisk kapacitet och ork mellan ungdomar på praktiska respektive teoretiska gymnasieprogram. Jag tycker att det är absurt, och jag tycker att det är en samhällsfråga, eftersom det är de som ska ha de tyngsta arbetena i framtiden som har sämst kapacitet. Det är verkligen viktigt att till exempel industri- och vårdarbetare orkar med sina yrken.
– En annan slutsats är att det går att påverka barns och ungdomarsfysiska kapacitet. När vi ökade veckodosen av fysisk aktivitet tilldrygt en lektionstimme om dagen istället för två i veckan försex- till tolvåringarna förbättrades deras kondition och motorik.De blev både duktigare i idrott, och tyckte att ämnet var roligare,och det gällde både de normal- och de överviktiga barnen.
– Den ökade rörelsetiden räckte dock inte för att stoppa ökningenav deras BMI, eller gemensamma viktökning. Ska man lyckas med det måsteman ha ännu mer fysisk aktivitet i skolan, eller ta till andra och totalasamhällsinsatser. Men skolan är ju en viktig plats att börja på,eftersom alla barn finns där.

Vad hittade du under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att det var så tydligt att det går att påverka barnen – och att samhället inte tar chansen att göra det. De som är ungdomar idag blir ju snart föräldrar, och orörliga föräldrar får orörliga, ofta överviktiga och med tiden kanske sjuka barn.

Vem har nytta av dina resultat?

– Politiker! Jag vet att min avhandling redan har kommit till användning i riksdagen, fast den bara är en månad gammal. Sedan kan jag ju bara hoppas att det inte bara leder till mera prat, utan till handling. På det lokala planet hoppas jag att avhandlingen kan leda till att men ser nödvändigheten i att göra barns och ungdomars utbildning mera fysisk.
– Hälsa är ett komplext begrepp, men fysisk kapacitet är en del av det. Och Sverige är näst sämst i Europa när det gäller hur många minuter skoltid som läggs på idrottstimmar.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det råder som bekant en väldig ämnesträngsel i skolan, och det finns ett alldeles för ångestfyllt fokus på de teoretiska ämnena. Men jag tror att man vinner tillbaka all tid man ”offrar” på fysisk aktivitet åt barnen. Jag tror att man måste se dem som helheter där kropp och fysiskt välbefinnande spelar en stor roll för att allt annat ska fungera. En grundläggande fysisk bildning kan vara ovärderlig i ett livsperspektiv.

Anna Lytsy