Personlig distansutbildning ökar deltagandet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Samtidigt som jag studerade så undervisade jag extra på distans, vilket gjorde att jag fastnade för det här med distansstudier. När man undervisade på distans via internet – egentligen både då och nu – så utnyttjade man inte riktigt de tekniska möjligheter som fanns för att koppla samman människor. Många distansutbildningar är fortfarande uppbyggda kring den gamla korrespondensprincipen: uppgifter delas ut och lämnas in, utan att man drar nytta av att internet också är ett socialt medium.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingens syfte är att ge en djupare förståelse av hur, varför och när möjligheten att använda direkt kommunikation kan påverka studenters deltagande inom en nätbaserad utbildning. Tidigare studier har nämligen visat att studenter efterfrågar mer direkt kommunikation (till exempel videokonferenser, instant messaging eller chatt) som komplement till den fördröjda kommunikation som vanligtvis används i digitala lärplattformar (e-post och diskussionsforum). Jag har gjort fallstudier och gått på djupet i två distanskurser: en kurs i affärsengelska på grundnivå, vilket var en distanskurs där studenterna aldrig träffade varandra, och en kurs i informatik på mastersnivå, där man hade en tvådagarsträff under utbildningen och en avslutande träff på slutet. Genom mindre enkäter, intervjuer och analyser av det som har skett på nätet har jag undersökt hur studenterna påverkas av direkt kommunikation. På slutet genomförde jag även fokusgrupper med lärare och experter (till exempel personer som arbetar som administratörer på flexibla lärandecenter eller andra som på något sätt arbetar med nätbaserade utbildningar).
– Distansutbildningar är lite speciella eftersom det ofta finns en ganska traditionell syn på hur utbildningen ska vara utformad, många väljer att läsa på distans för att de vill läsa själva. Men i de distanskurser som innehåller grupparbeten och diskussioner finner många studenter att det är väldigt värdefullt. En orsak till att en del motsätter sig en direkt kommunikation kan vara att det gör att kursen blir mer schemalagd eller för att man helt enkelt inte vill ha den kontakten.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att direkt kommunikation i nätbaserade utbildningar kan ge en positiv påverkan – både på lärandet och deltagandet – genom att det ger ett mer personligt deltagande. Därmed inte sagt att man enbart ska använda sig av direkt kommunikation, utan snarare att det kan fungera som ett komplement till fördröjd kommunikation. Den fördröjda kommunikationen är nämligen utmärkt ur ett lärandeperspektiv, men för att uppnå ett djupare lärande krävs att studenterna får ett personligt perspektiv. Direkt kommunikation kan bidra till en social dimension som annars ofta går förlorad i nätbaserade utbildningar: i en diskussion i ett diskussionsforum vågar deltagarna ofta inte skriva något socialt, vilket är synd eftersom de då inte får någon personlig relation till varandra och kanske inte heller vågar be varandra om hjälp. Den sortens sociala interagerande kan till exempel underlättas genom att man använder sig av en chatt istället. Direkt kommunikation ger studenterna möjlighet att utbyta erfarenheter och skapa förtroende för varandra, vilket gör utbildningen mer personlig men som även bidrar till en högre nivå av deltagande. Avhandlingen visar att direkta och fördröjda medier tillsammans har en möjlighet att förbättra studenters känsla av deltagande OCH själva deltagandet – vilket i sin tur leder till ökat lärande. Det viktiga är att se de båda formerna som komplement till varandra, som tillsammans kan göra att studenterna känner sig mer motiverande, får en gemenskap och hjälper varandra under kursens gång.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att studenterna hade ett så stort behov av att kommunicera direkt. Jag tänkte initialt, som många andra, att de som söker sig till en distansutbildning i grund och botten vill syssla med självstudier. Men så är det förstås inte: bara för att man väljer att läsa på distans så blir man inte plötsligt en individ som är ointresserad av att få hjälp med något eller diskutera en fråga. Men på något sätt så ser man det ändå lite så, och det är synd, för det stämmer inte överens med studenternas behov.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst lärare. De har ofta stort fokus på kursinnehållet, hur man ska förmedla ett visst ämne så att studenterna lär sig något, men det är minst lika viktigt att fundera på vilka möjligheter till lärande man skapar. Det handlar om att inte bara se sig själv som en kunskapskälla, utan även studenterna: hur skapar man personliga lärmiljöer där studenterna kan dra nytta av varandra?
– Utöver lärare så tror jag att administratörer, ansvariga för nätbaserade utbildningar och IT-utvecklare kan ha nytta av avhandlingen, inte minst för att få idéer kring hur tekniken kring nätbaserade utbildningar behöver utvecklas för att stödja den här typen av deltagande, men också för att se utbildningsbehoven hos personal och andra som ska utnyttja tekniken.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att resultaten kan bidra till att börja fylla det glapp mellan vad forskningen visar om nätbaserad utbildning och hur den faktiskt bedrivs på lärosätena. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att studiemiljön har stor betydelse oavsett om den är digital eller verklig: på ett universitet ser man till att det finns växter, stolar, belysning och bibliotek – men inom en nätbaserad utbildning så lämnas studenten helt själv att skapa en god studiemiljö. En viktig fråga för de lärare som arbetar med den här typen av utbildningar blir därför hur man kan skapa en bra studiemiljö på distans.

Hedda Lovén