Vart är den svenska skolan på väg?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i skolan i många år, men för drygt tio år sedan började jag jobba med övergripande frågor i verksamheten, bland annat betygsuppföljningar. Jag skrev då en rapport där jag analyserade de elever som inte nådde målen i kärnämnena, och avhandlingen kan sägas vara en uppföljning av den studien.

Vad handlar avhandlingen om?
– Om situationen för de elever som slutar skolan utan att få betyg i kärnämnena. Det har tyvärr uppstått en situation där vi har en ganska stor andel elever som lämnar grundskolan utan att ha nått läroplanens mål. Jag ville, ur elevens perspektiv, analysera hur skolan har agerat för att hantera den här situationen: vilka är orsakerna till att eleverna har ofullständiga betyg, och hur ser deras skolupplevelser ut?
– Läroplanen uttalar tydligt att det är skolans uppdrag att se till att eleverna blir godkända, det är alltså upp till skolan att hitta de elever som har svårigheter och tidigt sätta in åtgärder. Min avhandling visar att skolan HAR problem med att hitta de här eleverna, för de har inte haft dåliga resultat på de tidigare kunskapsproven. Eleverna med skolsvårigheter är INTE den stora gruppen som lämnar skolan utan betyg. De rör sig istället om elver som har beteendeproblem, skolkar, uppvisar bristande motivation, eller liknande. Den mindre del elever som misslyckas på grund av skolsvårigheter utgör endast 1/4 av de tio procent som lämnar skolan utan att ha nått målen. En försvinnande liten del av de elever som misslyckas har haft låga resultat genom hela skoltiden: de elever som verkligen har stora svårigheter har man inga problem med att hitta – de är föremål för väldigt mycket åtgärder, trots det lämnar de skolan utan betyg. Här gör sig skolan skyldig till en form av svek: man skapar en bild av att bara man HITTAR de här eleverna så finns det hjälp att få, men i själva verket så lyckas vi bara med att markera dem som misslyckade elever genom hela deras skoltid, utan att hjälpa dem. Jag tror att det finns en risk med de här intensiva kontrollstationerna, eftersom de skapar en negativ förstärkning hos eleverna – de blir hela tiden påminda om att de inte når målen. Måltänkande och dokumentation kan säkert vara positivt för de elever som har en positiv utveckling, men för dem som inte har det då? Då är det ju plötsligt inte ”mitt” mål det handlar om längre, utan andras mål. Med avhandlingen vill jag ifrågasätta målstyrningen och det dokumenterade arbetssättet – det behöver inte vara generellt negativt, men det kan vara riskabelt att ha en absolut tanke om att det ska vara positivt för eleven. Jag har följt elevernas prov- och betygsresultat under lång tid och kan se att det är väldigt sällan som barnets utveckling är linjär. Istället visar mina resultat att det finns en hög grad av oförutsägbarhet i barnens kunskapsutveckling. Därför menar jag att det måste finnas utrymme för avbrott – det linjära tänkandet kan bli en för stor press.

Vad är resultatet? Dina viktigaste slutsatser?
– Att barns och ungdomars kunskapsutveckling sällan är linjär. Skolans bedömningssystem är rätt så trubbiga redskap när det kommer till att beskriva kunskapsutveckling. Den subjektiva upplevelsen (att känna tillhörighet och motivation) är en väldigt viktig faktor i skolframgång: den bedömning lärarna gjorde av eleverna i grundskolan stämde inte alltid, för när de sedan gick vidare till gymnasiet blev resultaten plötsligt mycket bättre, eftersom en del hamnade på utbildningar där de kände att de trivdes och passade in.
– Resultaten visar även på stora skillnader i prov- och betygsresultat utifrån faktorer som kön och social bakgrund. Det här är skillnader som accentueras under skoltiden: störst skillnader var det i de högre årskurserna – dubbelt så många pojkar som flickor slutar skolan med ofullständiga betyg. Här finns även ett samband med den ökade segregationen: valfriheten har lett till att skillnaden mellan olika skolor ökar, dels genom en ökad andel elever i friskolor, dels genom ökade skillnader mellan skolor över huvud taget.
– Ett annat viktigt resultat är att när lärarna själva skulle beskriva varför eleverna inte blev godkända så var orsaken inte inlärningssvårigheter, utan istället handlade det om skolk, passivitet och bristande intresse. Den tydliga sorteringen i en skola för alla, skapar en skola vars enda uppgift är att differentiera, samtidigt som osäkerhet och konkurrens blir alltmer närvarande. Det skapar en situation där stora grupper känner att de inte platsar och att de inte kan hävda sig i konkurrensen. Det ÄR oerhört tungt för den enskilde att hela tiden få budskapet att man inte har någon framtid i samhället om man inte klarar de här tre ämnena. Här ligger så allt i öppen dager: skolans förändrade situation efter de reformer som har skett.

Vad hittade du under arbetets gång som överraskade och förvånade dig?
– Oförutsägbarheten i kunskapsutvecklingen. Det vi kallar kunskap är oerhört komplext. Kärnan i den svenska skoldebatten just nu är att vi behöver höja kunskapsnivån hos våra elever, men det är en fråga för sig, som egentligen inte berör de elever som inte klarar godkänt, utan som riktar sig till skolan överhuvudtaget. Jag ser en väldig risk i att vi kategoriserar eleverna i en grupp som behöver hjälp, och en grupp som inte gör det. Allt det som vi kallar särskilt stöd och skolsvårigheter är något som egentligen finns i den pedagogiska verksamheten som helhet, och det är där det ska utvecklas. Idag talar vi om speciella åtgärder, speciella program, speciella elevgrupper: dokumentationen som arbetssätt har lett till en ökad medikalisering, för vi måste ha termer och redskap för att beskriva det vi gör. Men skolsvårigheter är en central företeelse i vår verksamhet, inte något unikt som har uppstått på senare år. Idag fokuserar vi på att beskriva och analysera svårigheter som egentligen är naturliga i skolans verksamhet – och det är en tveksam väg att gå: risken finns att man tappar den pedagogiska verksamhet som alltid har tillhört den traditionella skolan.

Vem har nytta av dina resultat?
– Skolpolitiker och lärarutbildare.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag hoppas att resultaten lyfter fram att det finns många olika möjligheter. Man får inte ha en övertro till olika mätmetoder, utan lita istället på att vår skolverksamhet har kvalité i sig. Var skeptisk när det gäller jämförelser mellan svenska elevers prestationer och andra elever internationellt: det är oerhört svårt att jämföra olika mätmetoder, dessutom är det en väldigt smal bild av verkligheten som vi får. Att vi plötsligt säger att var tionde elever inte kan läsa och skriva, denna dramatiska försämring som skedde på bara några år i samband med att vi införde det målrelaterade systemet, den tror jag inte på, och mina resultat motsäger det. En orolig situation i skolan i kombination med bristande motivation har säkerligen påverkat elevernas resultat, men jag menar att det är en helt annan fråga, och att det här handlar om det pedagogiska uppdrag som utgör den traditionella grunden i skolans verksamhet.

Hedda Lovén