Lobbying bästa metod för att stoppa skolnedläggning

Lobbying där exempelvis alternativa sparförslag lyfts fram har störst möjlighet att påverka beslut om skolnedläggningar. Jonas Larsson Taghizadeh har undersökt protestaktioner när skolor hotas av nedläggning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Intresset väcktes när jag skrev min C-uppsats om protestaktionerna kring nedläggningen av en akutmottagning i Norrköping.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om olika slags protestaktioner vid hot om skolnedläggningar samt vilka politiska konsekvenser de här protesterna fått. Mer specifikt undersöker jag hur löst organiserade intressegrupper som föräldra- och personalnätverk och byanätverk, påverkar beslut om skolnedläggningar samt vilka resurser som krävs för att påverka. Studien består av protestaktioner/lobbying i samband med skolnedläggningsbeslut under åren 2002–2010 i 29 kommuner. Data har jag hämtat från tidningar samt offentliga dokument som exempelvis korrespondens till politiker.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att protestaktioner som mobiliserar viktiga väljargrupper har störst möjlighet att påverka politiska beslut kring skolnedläggningar. Tydligast syns detta bland Centerpartiets väljare, mycket på grund av att ämnet ingår i partiets kärnfrågor.

– Lobbying är den aktion som ger bäst resultat. Att föra fram alternativa sparförslag eller ny information kring exempelvis kapacitetsutnyttjande av skolan resulterar ofta i att skolan inte läggs ned. Demonstrationer och namninsamlingar är däremot inte lika framgångsrika metoder. Mina resultat visar att det främst är högutbildade föräldrar och personer inom tjänstemannasektorn som använder lobbying. Metoden förekommer inte lika ofta i socioekonomiskt svagare områden med många utlandsfödda. Demonstrationer och namninsamlingar används av samtliga samhällsgrupper men de påverkar sällan de politiska besluten. Kontentan är att det svenska lokalpolitiska systemet tycks bygga på ett politiskt språk och ett sätt att argumentera som skapar genvägar för resursstarka medborgare. Följden är att socioekonomiskt svagare grupper har sämre inflytande och möjligheter att påverka politiska beslut.

Vad överraskade dig?

– Att aktiviteter som ofta uppmärksammas i media, som demonstrationer och namnlistor inte är de mest inflytelserika. Det är i stället aktiviteter som sällan uppmärksammas i media, det vill säga direkt kommunikation mellan medborgare och beslutsfattare via möten och brev.

Vilka har nytta av dina resultat?

– Medborgare som vill påverka politiska beslut, det är viktigt att veta vilka metoder som ger bäst resultat. Men även politiker och andra beslutsfattare som jag menar i högre grad bör lyssna på mer resurssvaga grupper i samhället. Dels för att främja en mer jämlik process, dels för att ett större spektrum av perspektiv kommer med i planeringen.

Susanne Sawander