Livstolkning hos gymnasieungdomar

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som gymnasielärare i svenska och religion och har alltid intresserat mig för livsfrågorna, men på andra arenor än skolan. Vad rör eleven när den kommer ut från lektionen? Hur pratar de om dessa frågor då? Dyker det upp andra röster än de som dominerar i klassrummet? Vilka andra aspekter kommer fram?

Vad handlar avhandlingen om?

– Livstolkande är å ena sidan något som skolan kräver av ungdomarna, att eleven ska utveckla en livstolkning. Å andra sidan är det inte okej att uttrycka vilken livstolkning som helst. Vad sker i den sprickan?

– Jag har använt begreppet livsåskådning från 1970-talet och sätter in det i en skol- och samhällelig kontext som ser annorlunda ut, som är mångkulturell. Hur ser Sverige ut från sekulariseringssynpunkt nu när religionerna är i ropet? Man kan säga att vi lever i en tid där både sekularisering och dess motsats, sakralisering framträder. Jag har arbetat etnografiskt, följt 90 ungdomar under ett år, gjort fältanteckningar och gruppintervjuer som jag tolkat. Jag har intresserat mig för den offentliga arenan, den enskilda sidan av livstolkande och i vilken mån religionen blir svar på frågor om livstolkande.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Allt som ungdomarna uttrycker – oavsett om de definierar sig som religiösa eller inte – följer tydligt skolans värdegrund. Skolan har verkligen lyckats föra ut demokrati, tolerans, jämlikhet etcetera. Dessutom, ungdomarna pratar om livstolkande som något individuellt valt, även om de är uppvuxna med religiösa föräldrar. Ingen i studien har heller valt någon annan linje än föräldrarna, ändå vill ungdomarna framhålla att de valt sin livstolkning av egen fri vilja. Däremot lägger ungdomarna in många betydelser i begreppen tolerans, demokrati och jämlikhet.

Vad överraskade dig?

– Det pågick intressanta samtal på andra arenor än på lektionerna. När kompisarna redovisade annat kunde det uppstå diskussioner längre ner i klassrummet, bänkkamrater emellan. Det framkom också en syn på lärare som politiskt korrekta, att man inte kan hysa vilka åsikter som helst inför alla lärare, till exempel när det gäller frågor om feminism och aga. Värdegrunden skiner igenom även här. Även om jag hade den bilden tidigare så förvånade det mig att talet om skolan som politiskt korrekt var så framträdande, trots att lärarna var oerhört lyhörda och skickliga i att hantera svåra situationer på ett professionellt sätt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Verksamma lärare på högstadiet och gymnasiet, de som arbetar med ungdomar i sin yrkesprofession samt föräldrar. Jag har försökt lista mig brett. Man kan läsa avhandlingens resultatkapitel om man inte vill ha diskursanalysen.

Gunilla Nordin