Små barn – med stora språkliga resurser

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Som lärarutbildare undervisade jag bland annat om flerspråkighet och barns språkliga samspel i förskolan. Min D-uppsats handlade om flerspråkiga barns kodväxling, det var genom detta arbete som jag fick upp intresset för barn och språk och började introducera det i min egen undervisning. Det ledde i sin tur till att jag började forska om barns språkbruk och språkliga interaktion.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om barns sociala samspel och deltagande i en flerspråkig förskolepraktik. Det är inte barnens språkutveckling som är avhandlingens fokus, utan barnens bruk av språket. Jag har samlat in ett mindre datamaterial från en flerspråkig förskola i Australien och ett mer omfattande material från en flerspråkig förskola i Sverige. Förutsättningarna för dessa båda skolor har varit ganska lika, vilket gjorde att de lämpade sig bra för jämförelser. Materialet består av sammanlagt 37 timmar videoinspelningar av barnens samspel under förskolans dagliga aktiviteter, där jag främst har varit intresserad av hur barnen använder sig av både verbala och icke-verbala resurser för att åstadkomma deltagande i förskolans olika sammanhang. Exempel på icke-verbala resurser är blickar, gester och användandet av fysiska artefakter, som till exempel leksaker.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Mitt bidrag är att jag i detalj har analyserat hur barn organiserar och kombinerar olika meningsskapande resurser i socialt samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Avhandlingen visar hur barn använder språket på olika sätt – i min analys finns exempel på hur barnen agerar språköverskridande, växlar mellan olika språk och tillämpar språkval efter person och situation. Barnen i min studie uppvisar en mycket kreativ språkanvändning: för dem är språket dels en social resurs, del en resurs i förhållande till den ordning som råder i förskolan. De lär sig väldigt snabbt vilket språk som ska användas i vilket sammanhang. När barnen till exempel leker ”pedagogisk aktivitet” blir deras språkval en resurs för att markera både rollfördelningen och de pedagogiska ramarna för aktiviteten. Barnens språkval förhåller sig helt enkelt till den pedagogiska ordning som finns på förskolan: de vet att när fröken frågar på spanska, så ska de svara på spanska. Däremot kan det uppstå viss förvirring om samma fröken börjar tala engelska, eftersom barnet kopplar språket till olika personer.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att det fanns en så hög grad av kompetens hos så små barn med avseende på hur de använder språk i olika sammanhang. De lär sig tidigt den språkliga och social ordning som råder i förskolan: mycket handlar om att socialiseras in i ett pedagogiskt sammanhang – där har kamratgruppen stor betydelse. När barnen själva lekte skola befäste de förskolans ordning och regler i kamratgruppen. Att barn alternerar mellan språk genom att kodväxla för att nå olika sociala syften är väl dokumenterat, men att små barn använder sig av språköverskridande för att behålla sin position i leken, det vill säga växlar till ett språk som de vanligtvis inte talar, var spännande att upptäcka. Det visar hur barn tidigt använder sig av alla språkliga och icke-verbala resurser de har för att åstadkomma deltagande, i det här fallet i leken.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det finns inte så många studier där man har gjort samtalsanalyser på just små barns språkbruk i en flerspråkig förskolepraktik, och därför tror jag att min avhandling kan vara till nytta både vad gäller fortsatt forskning och i förskolans verksamhet. Mina resultat kan tjäna som öppningar för att synliggöra barns sociala samspel på ett annat sätt, sen är det förstås upp till läsaren att överföra detta till en pedagogisk praktik.
– Ett viktigt bidrag tycker jag finns i min metod. Genom att använda samtalsanalys och studera socialt samspel i detalj, visar jag till exempel hur missförstånd mellan barn och pedagoger uppstår och utreds. I analysen framträder att missförstånd ofta grundar sig på andra saker än vad man först trott: till exempel kan pedagogen plötsligt ha ändrat på en rutin, vilket skapar en osäkerhet hos barnet. Jag tror att det är viktigt för pedagoger att bli medvetna om att de rutiner man bygger upp (och tydligheten omkring dem) är av stor betydelse för barnens meningsskapande i förskolan. Som pedagog bör man vara medveten om att man hela tiden skapar rutiner i den pedagogiska praktiken – rutiner som barnet förhåller sig till. När vuxna bryter den ordningen eller improviserar (till exempel genom att byta språk), kan det skapa förvirring hos barnen. Ofta utgår man från att det är barnet som inte förstår när det har uppstått ett missförstånd, men det kan lika gärna vara så att det är pedagogen själv som bidrar till att man inte förstår varandra. Men sen är det givetvis inte odelat negativt när förvirring eller fel uppstår – man lär sig mycket av att lösa det som har gått snett.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att kunskap om hur barn organiserar sina språkliga handlingar i ett flerspråkigt sammanhang är till gagn för alla som är verksamma i förskolan. Är man medveten om hur barn använder sina språk kan man ju också dra nytta av det i det pedagogiska arbetet. Inte under någon av alla de timmar av videofilm som jag har spelat in har jag sett ett barn tilltala någon på ”fel” språk. Barns språkbruk är för dem en praktisk angelägenhet, som till stor del avgörs av situationen. Barn vill ju vara med – och då lär de sig hur de ska göra för att få vara det. Krävs det att man byter språk, ja, då byter man språk – även om det är till ett språk man vanligtvis inte talar.

Hedda Lovén