Fingertoppskänsla och insiktsfull anpassning

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som mellanstadielärare i 17 år och länge funderat på vad en lärare måste kunna för att få ett klassrum att fungera – och hur lär man sig det?

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om lärares arbete, närmre bestämt två högstadielärare: jag har i cirka 200 dagar följt dem i deras vardag och titta på hur deras arbete och kunskapsbildning ser ut: hur lär sig de här två lärarna att hantera olika arbetssituationer och vilka kunskaper utvecklar de? Det kan tyckas underligt att jag har valt att titta på just högstadielärares arbetsvardag med tanke på att jag själv är mellanstadielärare, men jag övervägde länge hur jag skulle använda min förförståelse och kom fram till att det fanns en poäng med att sätta foten i en helt främmande miljö. Under studiens gång visade det sig också att det fanns fler paralleller mellan högstadielärarens och mellanstadielärarens yrkesvardag än jag först hade trott. Dessutom är högstadielärare underrepresenterade inom den pedagogiska forskningen, så det var ännu en anledning till att jag ville titta närmre på just deras den yrkesgruppen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingens resultat återknyter till studiens fokus på lärares arbete, kunskaper och kunskapsbildning. Lärarnas vardagsproducerade kunskap är knuten till elever och undervisning. Inom gruppen elever har jag funnit fyra olika typer av kunskap som jag har valt att kalla individkunskap (till exempel elevernas namn och intressen), avläsningskunskap (att med fingertoppskänsla kunna läsa av en klass – en mycket viktigt egenskap!), relationell kunskap (den sociala dimension som finns i klassrummet mellan lärare och elev) samt omsorgskunskap (att visa omsorg om eleverna på olika sätt: är de till exempel törstiga när de kommer till lektion är det bättre att ge dem fem minuter att hämta ett glas vatten innan man kör igång – en erfaren lärare vet att det tjänar man på i längden). När det gäller undervisning så har jag funnit följande kunskapstyper: taktisk didaktisk kunskap (till exempel att läraren inleder varje lektion med en repetition för att återföra eleverna till ämnet), ämnesdidaktisk kunskap (ämnesinnehållet är kontextuellt avhängigt, en lärare blir över tid hela tiden mer kunnig inom sitt ämne, men lär sig också att anpassa och nyansera det samt att utveckla nya undervisningsformer och idéer), metakunskap och slutligen överlevnadskunskap (till exempel att lärarna efter Lpo-94:s införande med vidhängande krav på G för alla elever i alla ämnen tvingats utveckla vissa strategier, till exempel ledsagning och anpassning, för att nå detta svåruppnåeliga krav).
– När det gäller lärarnas kunskapsbildning så har jag delat in den in i tre domäner: relationsarbete, praktiskt didaktisk förkovran samt betygsättningsrelaterat arbete. Kunskaps-bildningen sker i interaktion med individer, texter och ting och är också nödvändigt och naturlig för att kunna hantera vissa situationer, till exempel betygssättningen. Om ett krav är att eleverna ska klara godkänt, då måste lärarna också hitta ett sätt att nå de målen. Ibland talas det till exempel i negativa termer om åtgärder som ledsagning och anpassning, men jag ser det istället som ett nödvändigt sätt för lärarna att hantera ett ganska svårt och ibland högt ställt krav.
– Lärarens vardag är helt enkelt hektisk, varierad, intensivt och oförutsägbar. Anpassningsförmåga är ett måste snarare än ett krav – den sociala dimensionen är en oerhört viktig bit att lärares arbete, och eftersom inga möten eller människor är sig lika, måste lärare utveckla olika kunskapstyper för att klara av sitt arbete på ett så insiktsfullt sätt som möjligt. De absolut viktigaste ingredienserna i kunskapsbildningen är av ganska finstilt karaktär, man kan inte förenkla lärande till något som bara handlar om att gå från A till B eller att överge något gammalt till förmån för något nytt.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att relationsdimensionen är så betydelsefull i undervisningssituationen: undervisning är i mångt och mycket relationer! Och att lärare själva inte tror att de lär sig hela tiden, men att vara lärare är ständiga möten som måste hanteras på olika sätt och därmed en ständig lärprocess – det kunde jag se som utomstående betraktare. Att känna sina elever på djupet, att modifiera innehåll och bemötande utifrån stämningen i klassrummet, det kräver att du kan improvisera – men det är inte ett improviserande som sker på lösa boliner utan med en gedigen kunskap i botten. Det leder till ett lite överraskande resultat: vikten av att vara en person, och inte en roll, är av största betydelse för relationsarbetet och därmed lärarens yrkesvardag. Elever är oerhört duktiga på att läsa av om man förställer sig, duktiga lärare med lång erfarenhet inser det och kan utnyttja sin personlighet som ett verktyg i undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

-Lärarutbildningen och blivande såväl som verksamma lärare. Förhoppningsvis kan avhandlingen bidra till att läsarna blir medvetandegjorda om betydelsen av elevrelationer och vilka konsekvenser det får för skolans praktik. Det här är en praktisk, kontextuellt betingad kunskap, så det är inget man kan lära ut, däremot tror jag att man kan träna sig på att bevara sitt lugn som en medveten strategi: det gjorde inte lärarna i min studie från början, men det var något de lärde sig så småningom. Det är en värdefull kunskap för nyblivna lärare, som genom mina resultat kanske kan bli medvetna om att vissa strategier är mer framgångsrika än andra. Det viktigaste för lärarstudenterna tror jag är att lyfta fram hur betydelsefulla de här kunskaperna är för hur deras framtida lärararbete kommer att fungera.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att om blivande lärare blir medvetandegjorda om eleverelationens betydelse så kanske de väljer att arbeta lite mer med det under den första tiden i yrket, istället för att bara fokusera på planering och innehåll. Om lärarna kan se vikten av att vara sig själva och inte gömma sig bakom lärarrollen, så tror jag att det skulle underlätta relationsbyggandet och leda till både bättre trivsel och bättre möjligheter till lärande för eleverna.

Hedda Lovén