Jamen DU tuggar ju tuggummi!

För att skapa legitimitet kring skolans regler krävs att eleverna både förstår och får möjlighet att diskutera dem, säger Robert Thornberg. Omotiverade eller inkonsekventa regler som inte följs av lärarna själva öppnar upp för kritik: det uppstår sprickor i regelsystemets legitimitet. När eleverna ensamma diskuterar reglerna är kritiken saklig och välartikulerad, men den förs sällan fram i lärarnas närvaro. Det är ingen idé – eleverna upplever inte att de har någon reell möjlighet att påverka lärarens inställning.

Hur blev du intresserad av ämnet?

-Jag har under lång tid varit intresserad av frågor som handlar om fostran och etisk påverkan i skolan. Därför gick jag in i ett redan givet forskningsprojekt som gick ut på att studera värdegrundsarbete eller värdepedagogik i skolan. Värden och normer kommer till uttryck i en mängd olika sammanhang i skolan. Ibland sker det explicit, till exempel genom att en lärare tar upp något specifikt på en lektion. Andra gånger framkommer det mer implicit, som något inbyggt i vardagen, till exempel genom våra läroböcker.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om värdepedagogiken i grundskolan. Jag hade en ganska öppen ingång när jag började forska, men under forskningens gång så märkte jag att det som får mest utrymme när det gäller värdepedagogik är lärarnas upptagenhet av hur eleverna beter sig i skolans vardag. Därmed kom avhandlingen att handla mycket om skolans regler, eftersom lärarnas regelarbete är så framträdande. Det finns två grova uppdelningar som man kan göra när man tittar på skolans värdepedagogik: i studien görs en åtskillnad mellan relationella regler (som styr hur man ska bete sig gentemot varandra) och ordningsregler(till exempel att man inte har keps på sig inomhus). Det finns en konsensus i skolan om att de relationella reglerna är viktigast: att inte slåss eller mobbas väger tyngre än etikettsregeln att inte använda keps inomhus.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– De lärare som ingår i studien visar att värdegrundsarbetet oftast är oplanerat och spontant. Eftersom fokus ligger på elevernas beteenden, ligger också värdegrundsarbetet nära skolan och elevernas vardag. Delvis eller ofta är arbetet oreflekterat, vilket innebär att man riskerar att jobba mer reaktiv än proaktivt. Jag har intervjuat 139 elever, varav merparten tyckte att de flesta av reglerna var bra – och de kan också mycket tydlig ange varför de tycker att dem är bra. Däremot tycker de förstås inte att alla regler är bra, bland de regler som drar på sig kritik märks oftast etikettsregler. Eleverna gör själva åtskillnad mellan reglerna: de tycker att det är fel att använda svordomar mot andra, men vill kunna göra det fritt till exempel när de gör sig illa. Svordomar kan ju användas i positiv bemärkelse påpekar en pojke i avhandlingen:

Ja, men kolla här. Om man svär åt nån, ja, då kan ju den bli ledsen eller liksom arg eller så, och det är ju dumt. Men om man inte svär åt nån eller
om man säger typ ”fan, vilken bra passning du gjorde”, då är det ju ingen som blir ledsen eller så (pojke, år 5).

Eleverna upplever att en del regler är oviktiga eller onödiga, de ser helt enkelt inte poängen. Därigenom pådrar sig regeln kritik: varför får man inte ens tugga fluortuggummi – det är ju bra för tänderna? När eleverna förstår meningen med regeln uppstår inte samma kritik. Inkonsekventa regler kritiseras också som orättvisa: att tvingas ut på rast med motiveringen att man behöver frisk luft är svårt att acceptera när lärarna själva sitter inne. Eller när läraren tuggar tuggummi själv under täckmanteln att det är tillåtna halstabletter. Eleverna söker efter mening: är reglerna inkonsekventa eller omotiverade väcker det förbryllning och kritik – ytterst skapar det legitimitetsproblem. Eleverna har oerhört välartikulerade argument i samtalen med mig, men för sällan fram dessa inför läraren. Det är ändå ingen idé – det blir som läraren har bestämt. Istället framkommer det som en dold eller tyst kritik, genom suckar och kroppsspråk. Hur elever uppfattar och värderar skolans regler är viktigt: genom reglerna vill skolan påverka eleven att utveckla vissa färdigheter och ta till sig av vissa grundläggandevärden. Just därför är det viktigt att föra upp dem till diskussion.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Hur lite eleverna har att säga till om när det gäller skolans regler. Lärare tar ofta upp reglerna, gärna via klassråden, men det ges sällan utrymme för en autentisk förhandling. Det saknas en reell möjlighet för eleverna att påverka. Det som framkom var istället att man pseudoförhandlar: läraren förhandlar med eleverna om frågor som de egentligen inte råder en konflikt om, frågor som man i grund och botten är överens om. Till exempel förhandlade man ofta om kompisregler – läraren initierar då ett samtal och låter alla komma med förslag. Men alla var ju eniga om att man inte skulle slåss och retas, så frågan krävde egentligen inte en förhandling. Läraren öppnade bara upp för dialog i frågor som var ofarliga, eller där man var eniga från början. Dåliga förslag som framkom behandlades inte i någon större utsträckning, antingen fattades beslut omgående eller så avfärdades förslaget helt enkelt genom att läraren uttryckte tvivel i kroppsspråk eller tonläge.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att både lärare och lärarstudenter kan ha nytta av mina resultat, och att det får genomslag även för eleverna. Jag ville bland annat lyfta fram elevens perspektiv, det viktiga i min avhandling har varit att ge dem en röst. Vi måste börja problematisera regler som vi tar för givna, som alltid har funnits där och som vi kanske aldrig riktigt har reflekterat över. Skolans uppdrag går ju utöver ämnesundervisningen: eleverna ska även bli kompetenta medborgare, lära sig tänka kritiskt, lära sig att påverka och diskutera. Det är viktigt för dem att kunna göra sin röst hörd redan i skolan, att låta dem vara delaktiga i besluten.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror avhandlingen ger eleverna en röst – förhoppningsvis blir effekten att man lyssnar och tar till sig av det. Jag skulle önska att man stannade upp i verksamheten och började fundera över det man tar för givet. Det finns normer och förväntningar som man tillägnar sig utan att reflektera över dem, som snabbt blir till rutiner i den vardagliga verksamheten. Men när man befinner sig i ett pedagogiskt uppdrag blir det viktigt att kritiskt syna reglerna i den egna skolan: vad vill vi med den här regeln? Är poängen synlig både för oss och eleverna? Vad blir konsekvenserna?
– Demokrati är ett komplext fenomen. Det är en utmaning för lärare att arbeta med demokratifrågor i praktiken. Men att rösta tillsammans om vartenda beslut är kanske inte det viktigaste i regelarbetet, utan det tror jag att diskussionen i sig är. Våga lyssna! Det handlar ytterst om att legitimera skolans regler – man brukar tala om offentlig medgörlighet och privat acceptans: den förra innebär att man kan utsättas för grupptryck som gör att man följer gruppens normer, men inombords har man en avvikande uppfattning. Den senare innebär att man tillägnar sig normen som en del av ens eget värdesystem. Frågan är bara: vad siktar skolan på?