Alla elever behöver lära sig matematikens språk

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har undervisat i matematik i grundskolan, och 1992 började jag på Linköpings universitet där jag har undervisat lärarstudenter i matematikdidaktik. Jag blev involverad i ett projekt om kommunikation i matematik-undervisningen och blev intresserad av språk och kommunikation i kombination med matematik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om elevers, lärares och lärarstudenters språk och kommunikation i matematik, och vilka ord, begrepp och uttryck som används. Jag har studerat och videofilmat lärares och elevers samtal i ett matematikklassrum i år 5, och lärarstudenter när de planerar undervisningstillfällen i matematik. Jag har analyserat språk, interaktion och redskap som eleverna använder i undervisningen, och deras kommunikation i arbetet med laborativt material och problemuppgifter. Jag vill visa hur man kan nå gemensam kunskap genom att utveckla ett specifikt samtal i olika matematiska situationer, och i avhandlingen har jag skrivit fram ett förslag som gör elever aktiva och lärare medvetna om vad elever kan och gör. Man måste arbeta med att gestalta och tolka matematiken, och ta in vardagliga matematikbegrepp och göra hela matematiken synlig för lärare och elever – det handlar om ett nytt synsätt.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag kunde se att undervisningen i matematik sällan har ett tydligt syfte, eleverna vet oftast inte vad målet med matematikuppgiften är när de arbetar med konkreta uppgifter. De saknar ett matematikspråk, har svårt att se samband och förhållanden i matematiken och befinner sig antingen i en vardaglig diskurs eller i en matematisk. Lärarna använder sig både av ett vardagligt språk och matematikspråk men det sker sällan några möten mellan vardagliga och matematiska begrepp under samtalen om matematik. De pendlar mellan olika sätt att förklara utan att eleverna hänger med: om en lärare utgår från en vardaglig bild i undervisningen hamnar eleven i vardagen i sitt tänk, men om läraren däremot ger eleven en tallinje eller diagram hamnar de mer i matematiken. Det pekar på ett situerat lärande, att elever lär sig här och nu, och att man med hjälp av språket måste interagera mellan vardag och matematik. Om eleven ska lära sig från en vardaglig situation och sedan gå till en matematisk situation måste läraren berätta hur sambanden ser ut och argumentera. Man behöver ha fokus på språk och kommunikation i matematikundervisningen och arbeta i ett problemlösningsperspektiv. Lärare och elever skulle kunna utveckla ett metaspråk om skolmatematik som leder till ny kunskap och som kan hjälpa dem att tala om vad det innebär att göra på det ena eller det andra sättet i matematiken.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att lärares sätt att undervisa ger olika utfall beroende på språket. Jag kunde se att det påverkar elever på olika sätt beroende på hur man ställer frågor och förklarar de olika delarna i matematiken: det är de små nyanserna i språket som påverkar elevens utveckling i matematik. Elever som arbetar med konkret material hamnar i görandet och vet inte hur de ska prata om det, de vet inte heller vilket syftet eller målet är med uppgiften – det hade jag inte sett tidigare i mitt arbete som lärare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Främst lärarstudenter, men även verksamma matematiklärare som kan få nya tankar och idéer att omsätta i sin undervisning. Slutligen eleverna om de får lära sig matematik ur ett kvalitativt perspektiv i stället för ett kvantitativt.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man med min syn på språk i matematik kan lära sig att förklara och argumentera för begrepp, symboler, tecken och vardagliga ord i matematiken. Mitt synsätt kan vara till hjälp för lärare för att analysera elevers kunskaper och få elever att gestalta och tolka sin matematik. Det kan även hjälpa lärare att skaffa sig ett tydligt språk för beskriva elevernas kunskaper för exempelvis föräldrar.

Åsa Larsson