Hur nå lärande i miljö och hållbar utveckling?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är matte och NO-lärare i grunden och har tio års erfarenhet av att undervisa i skolan och på komvux innan jag började undervisa på lärarutbildningen. Ämnet miljö och hållbar utveckling har blivit mer och mer aktuellt nu om jag jämför med när jag började på forskarutbildningen 2003. Det har skett en tydlig vändning bland annat sedan Al Gores, och den internationella klimatpanelen IPCC:s, insatser på området och miljöfrågan tas nu mer på allvar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har gjort en longitudinell studie som handlar om hur elever utvecklar begrepp kopplade till miljö och hållbar utveckling utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag har följt NO-undervisningen hos en grupp elever under tre år där eleverna vid studiens början var nio år gamla. Genom videoupptagningar, enkäter och intervjuer har jag försökt hitta ord och uttryck som eleverna använder i kunskapskulturen miljö. Jag har tittat på hur de beskriver samband och sammanhang kring jordens naturliga sfärer och teknosfären, och människans del i det hela. Det här är en kultur som är under utveckling och de ord och uttryck som dyker upp tillhör inte alltid NO-ämnet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det här är en ny kunskapskultur som är under framväxt och min studie visar att man kan använda NO som utgångspunkt för att nå lärande i miljö och hållbar utveckling. Det är viktigt att läraren inte först och främst fokuserar på miljöproblem i sin undervisning i ämnet utan fokus bör ligga på olika lösningar – det tycker jag att läraren i studien lyckades med. Man kan jämföra det med en mattelärare som visar hur man räknar ut tio uppgifter på fel sätt och först vid den elfte uppgiften visar en korrekt lösning – så går det inte till och så ska vi inte göra i det här ämnet heller. Eleverna i studien ger uttryck för att de tar in hur människan påverkas av naturen, men ibland blir de osäkra på om vi är en del av naturen eller inte. Ett annat resultat är att den sokratiska dialogen är ett viktigt inslag i undervisningen om miljö och hållbar utveckling eftersom det ofta finns mer än ett rätt svar på frågorna som uppkommer och eleverna bör uppmuntras till att tänka själva och ställa frågor. Eleverna i studien använde sig av ett antal begrepp som kan relateras till kunskapskulturen miljö, nämligen: vatten, liv, jord, vatten i vardagen, vanliga och miljövänliga fordon, sopsortering, insamling av batterier, gifter, rost, växthus samt den ökade växthuseffekten. Med hjälp av ett världsomspännande analysinstrument, Earth system science, har jag kunnat kategorisera begreppen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att eleverna är väldigt logiska i sina resonemang. De är inte lika låsta som äldre elever och studenter – de är helt enkelt mer befriade i sitt tänkande. De var överens om att det exempelvis är bättre att åka buss än bil men de var även väldigt ärliga med att det är mer bekvämt att åka bil.

Vem har nytta av dina resultat?

– Personer som forskar i naturvetenskapens didaktik, eller i miljö och hållbar utveckling och lärarstudenter samt verksamma lärare på alla nivåer.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det är viktigt att man undervisar om miljö och hållbar utveckling i allt från förskola till universitet. Enligt min mening är det något man missar många gånger, eventuellt jobbar man med det i en vecka som ett tema och anser sedan att det är avklarat – men det måste finnas med hela vägen. Miljö är inte ett obligatoriskt eget ämne men det är ett obligatoriskt perspektiv enligt läroplanen, liksom hållbar utveckling, och det ska finnas med i alla ämnen: det står klart och tydligt i läroplan och kursplan att alla elever har nytta av att se helheten.

Åsa Larsson