Lite kritik i musikämnet på lärarutbildningen

Både lärare och studenter undviker att diskutera vad studenterna skulle kunna utveckla eller förbättra i musikämnet. Istället pratar man om det som är positivt. Det visar Monica Frick Alexanderssons avhandling som undersökt undervisningen i musikämnet för blivande lärare.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är musiklärare och rytmikpedagog i botten och har jobbat i både förskola och skola. Jag har sett hur man talar om musikämnet ute i praktiken och vilken status musik och de estetiska ämnena har överlag i skolans värld. Utifrån det väcktes mitt intresse för hur man undervisar både om och i musik. De som jobbar med musik i förskola och skola, framförallt i de lägre åldrarna, är oftast inte utbildade på de konstnärliga högskolorna, utan har gått den allmänna lärarutbildningen. Jag blev intresserad av att ta reda på vad man får med sig i musikämnet på den allmänna förskollärar- och lärarutbildningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur undervisningen i musikämnet ser ut inom lärarutbildningen, med inriktning mot förskola och årskurs 1–3. Jag tittar på vilka diskurser som finns i musikämnet på lärarutbildningen, vilka dilemman som framträder i praktiken och vilka strategier som används för att hantera de här dilemmana. Jag har varit ute och videodokumenterat och gjort fältanteckningar på tre olika lärosäten under en treårsperiod.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Huvudresultatet i min avhandling handlar om två övergripande diskurser, eller idéer, som jag ser präglar undervisningen på de olika lärosätena. Den ena kallar jag för en välvillighetsdiskurs och den andra för en omsorgsdiskurs. De handlar om en omsorg om studenterna och en välvillighet att hjälpa dem till ett godkänt resultat, vilket resulterar i att man inte talar om det som studenterna skulle kunna utveckla eller förbättra. Istället blir det en slags tystnadskultur, där man tystar ner det som skulle kunna uppfattas som kritik, och istället talar om det som är positivt.

– Omsorgsdiskursen blir väldigt tydlig i undervisningssituationerna där lärarna, och även studenterna, har en så stor omsorg om varandra att det ibland kan uppfattas som kontraproduktivt. Välvillighetsdiskursen är också väldigt framträdande i just examinationssituationer, där man redan innan examinationen genomförs talar om för studenterna att de inte behöver vara oroliga. Om de ska spela gitarr eller sjunga tillsammans i grupp poängterar man att ingen kommer att titta exakt på hur det ser ut när den enskilde studenten spelar gitarr eller sjunger. Man gör det till en trevlig tillställning.

– Alla lärarutbildare som jag träffade talar om att studenterna är rädda för de estetiska ämnena och jag tror att den här idén om välvillighet och omsorg framträder så tydligt för att man vill försöka stötta och underlätta för de studenter som kan uppleva det som jobbigt att behöva exponeras i vissa moment som antas vara känsliga att redovisa inför klassen. Diskussionen styrs till andra områden än det som studenterna skulle kunna utveckla, exempelvis till det som är modigt eller positivt. Det tror jag är en av de största anledningarna till att det ser ut så här. Musikämnet har fått en reducerad legitimitet inom lärarutbildningen i samband den senaste lärarutbildningsreformen, och hur mycket musik eller estetiska uttrycksformer som studenterna faktiskt får möta i sin utbildning ser väldigt olika ut på olika lärosäten. Det finns inga regelrätta musikkurser idag utan musik ingår i en kurs där många estetiska uttrycksformer ryms. Det innebär att det är ganska svårt som lärarutbildare att hinna med och erbjuda möjligheter för studenterna att uppnå kursmålen, och om studenterna inte uppnår kursmålen blir det i förlängningen så att lärosätena får färre studenter. Då är det klart att man vill hjälpa studenterna så de klarar kurserna.

Vad överraskade dig?

– Att det bristande självförtroende som jag upplevde att många studenter gav uttryck för, gällande genomförandet av de musikaliska aktiviteterna, var så framträdande vid alla lärosäten i studien. Jag blev också förvånad över att välvillighetsdiskursen och omsorgsdiskursen var så framträdande vid alla lärosäten som jag besökte. Något som också förvånade mig är att många studenter uttrycker en svårighet att omsätta både de teoretiska och de praktiska musikkunskaperna från utbildningen ute på sin VFU eller under praktiken i förskola och skola.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att praktiker inom både förskola och skola, framförallt i inriktning mot de yngre åldrarna, ska ha nytta av dem. Men även förskollärarutbildningen och lärarutbildningen, och forskarfältet inom utbildningsvetenskap, pedagogik, musikpedagogik och det estetiska fältet överlag. Min förhoppning är att min avhandling kan vara ett diskussionsunderlag för att kunna lyfta de här frågorna som är lite obekväma, som vad vi ska ha musiken till, vad vi vill med musiken, och framförallt – vad är det barnen ska få uppleva i musik?

Åsa Lasson