”Låt eleverna utveckla sin rörelseförmåga”

Idrottsundervisningen bör fokusera på att få elever att utveckla en allsidig rörelseförmåga istället för att låta dem testa en mängd olika sporter, menar Gunn Nyberg. ”Det finns en föreställning om att man antingen är bra på idrott eller inte. Men så är det inte, eftersom rörelseförmågor är utvecklingsbara”, säger hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag har jobbat som idrottslärare i många år och även på lärarutbildningen med inriktning på idrott och hälsa. Jag har stött på svårigheter med att hantera den praktiska kunskap som rörelsekunnande innebär, och även att formulera sig kring praktisk kunskap i ett sammanhang där den teoretiska kunskapen av hävd och vana är mer värd. En stor del av den praktiska kunskapen är så kallad tyst kunskap.

Vad handlar avhandlingen om?

Om vad rörelseförmåga kan innebära. Det är väl på sätt och vis uttryckt i kursplan både i grundskolan och på gymnasiet men det råder olika uppfattning om vad det är. Jag har valt att se på det som en förmåga som en person utvecklar för att behärska en rörelse. Jag har analyserat vilka förmågor aktörerna utvecklar, vilken typ av kunnande de har utvecklat när de har arbetat med att lära sig komplicerade rörelser.

– Jag har följt stavhoppare och freeski-åkare på elitnivå. Jag har filmat dem och tillsammans med dem tittat på och analyserat filmerna för att dra ut det tysta kunnande som de bär på. Jag har också genomfört en learning-study tillsammans med två andra lärare i en gymnasieklass där lärobjektet var en rörelse som var ny för eleverna. Målet var att få fram vad det kan innebära att kunna en specifik rörelse som det är tänkt att eleverna ska lära sig.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Jag har formulerat och specificerat rörelseförmågor som kan vara användbara som lärandemål i undervisningen i idrott och hälsa. Lärare kan använda sig av dem för att utveckla elevernas förmåga och ha dem i förgrunden istället för specifika sporter eller rörelser som eleverna ofta har vissa föreställningar om hur de ska se ut.

– Mina resultat visar också att rörelseförmågor är utvecklingsbara. Det finns en föreställning om att man antingen är bra på idrott eller inte, att man är född med praktisk kunskap. Men så är det inte. Min avhandling kan ge en bild av vad lärare kan uppmärksamma i undervisningen för att få elever att utveckla en allsidig rörelseförmåga.

Vad överraskade dig?

Rörelsens inre värde. De personer som jag har studerat har utvecklat ett kunnande som är djupt meningsfullt för dem. Det kan innebära att lärare bör ge eleverna tid att gå på djupet i utvecklingen av en förmåga. Det ger ett kunnande som kan skapa en känsla av meningsfullhet. I stället för som det är nu att man erbjuder eleverna ett smörgåsbord av olika aktiviteter eller sporter att prova på i förhoppningen att de ska hitta något som de tycker är roligt och i och med det utveckla en fysiskt aktiv livsstil i framtiden. Jag tror det är en tveksam strategi. Låt eleverna istället få möjlighet att utveckla ett kunnande som känns meningsfullt.

Vem har nytta av dina resultat?

Jag hoppas att idrottslärare och andra lärare kan få inspiration till att utveckla elevers kunnande och förmågor, men även till hur de kan förhålla sig till ett bestämt innehåll.

Åsa Lasson